Madde.

I'm still in love with you.

Visst känns det fint att vara vid liv?

Jag vill börja med att berätta om den tjugofjärde.

Dagen började med att sl.se sa att allt fungerade osm vanligt på gröna linjen.

Jag hade gått upp tidigare för att hinna åka ersättningsbuss men tog det då lugnt istället.

Sen när jag går står det hässelby str. 3 min men plötsligt ger folk upp och går.

Jag förstår ingenting.

Spärrkillen säger att det inte kommer några tunnelbanor och att ersättningsbussarna just är beställda.

Alla ersättningsbussar flyttades till röda linjen denna dag eftersom det var bra innan.

Då står jag där vid vägen och ingen buss kommer.

Pappa säger att jag borde gå.

Jag tänker att det blev en dålig start på denna fina dag.

Men så stannar en bil och frågar om någon ska till blackeberg.

Det var en kvinna som jobbar i kansliet på skolan och jag och två tjejer till hoppade in.

Den goda gärningen gottgjorde morgonens besvär.

Sl ska föressten ge ersättning för allt detta strul i form av presentkort (?) och sänkta priser.

I skolan flöt dagen på som vanligt och klockan fyra var jag på ett möte med rektorn, pernilla, lars och jaconelli.

Retorikjuryn.

Det var roligt men det drog ut på tiden, jag skulle ju som sagt iväg med felix.

När jag kommer ner till skåpet märker jag att min nyckel är borta.

Jag letar där jag har varit och rektorn låste upp så jag kunde leta i matsalen.

De fanns ingen vaktis kvar som kunde hjälpa mig och jag kunde ju inte gå hem utan jacka.

Allt kändes hopplöst och jag skulle ju fira med min pojkvän.

Jag gled ner på golvet mot skåpet och grät förtvivlat i min ensamhet.

Hur kunde jag vara så klantig?

Och varför just denna dag?

Felix har min extranyckel och kom dit efter ett tag och räddade mig från min klantighet.

Det visade sig sedan att jag 'bara' hade glömt nyckeln i låset och att elin hade tagit hem den.

Att hon inte kunde sagt det direkt, det hade liksom räddat min dag.

Väl hemma hos felix gjorde jag mig fin och vi skippade gondolen eftersom allt blev så sent och tunnelbanan inte var att lita på.

Vapiano på stureplan var riktigt mysigt.

Vi drack goda drinkar, åt god mat och delade på en efterrätt.

Hela kvällen var helt perfekt och vi hade så mycket att prata om.

Jag älskar oss.

Sen åkte vi hem till mig och felix sov över.

Morgonen efter gjorde jag iordning denna frukost till felix:

När vi äter frukost ihop unnar vi oss chokladflingor ibland.

Och nej jag har inte för mycket marmelad på mina mackor.

Jag älskar de dagar då man har vaknat upp med sin pojkvän.

Det blir en sorts glädje inuti hela dagen.

Nej nu ska jag snart åka hem till oskar.

Ha ett bra lov nu!

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig

24 februari

Idag är det den 24 februari och det är den bästa dagen i mitt liv.

Det var då för tre år som sen jag blev ihop med min underbara pojkvän.

Jag älskar honom så mycket och han gör mig lycklig.

Tre år.

Jag är så glad att det är vi.

Tänk vad mycket vi har hunnit med dessa år.

Han är min bästa vän, han känner mig bättre än vad jag själv gör.

Dagen firar vi med drink efter skolan på Gondolen och middag på Vapiano Stureplan.

Jag har längtat så mycket efter den här dagen.

En kväll för bara mig och Felix utan plugg och andra krav.

Jag är så lycklig!

Sann kärleksglädje.

Jag älskar dig

Försonad med min karaktär.

Vem är jag ?

Jag som individ.

Jag i en grupp.

Jag lever mitt liv genom andra.

Utan er skulle jag inte vara någon.

Utan andra skulle mitt liv ta slut.

Jag skissade just upp min framtid i min lila bok.

Min framtid?

Det är er framtid eftersom jag vill dela den med er.

Framtiden gör ingen nytta utan er.

Jag undrar när jag lever bara för mig ?

Gör man någonsin det ?

Och vad händer om ni inte finns kvar ?

Jag lever på gränsen just nu känns det som.

Jag väger allt i livets våg och undrar vad som är värt det.

Vad man ska prioritera.

Just nu vill jag prioritera mina broar till andra människor.

Det är genom er jag lever.

Jag vill hinna vara med min pojkvän och inte behöva skiljas åt och missförstå varandra.

Jag vill träffa de som bor i mitt hjärta.

Men trots att de bor där blir det av alldeles för sällan.

Och vissa vet nog inte att de bor där.

Jag hatar att jag älskar dig för jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Mitt hjärta är ditt att förstöra.

Jag vill leva för mig.

I nuet.

Jag vill vakna upp ur denna mardröm.

Mina känslor är så starka.

Jag lever bara för och utav mina känslor.

Det är du, ni som styr mina känslor.

Styr mitt liv.

Jag vill inte svika mig själv men framför allt inte dig.

Jag vill inte säga det till dig.

Jag vågar inte.

Jag vet inte varför.

Jag visste inte då.

Just nu vill jag gå till min favoritplats.

Sitta där och se ut över vattnet och fälten och livet.

Jag vill vara där själv, med er och med dig.

Jag har många hemligheter.

Mest fina hemligheter som jag delar men andra som jag inte vill säga till någon.

Texten till Nu kan du få mig så lätt betyder så mycket för mig.

Jag brister många gånger i gråt när jag hör den.

Jag känner mig hemma i den och texten är så rätt.

Den låten är min.

Jag förstår inte vad jag håller på med.

Det känns som om mina värderingar inte är riktigt rätt.

Jag påverkas så lätt av andras åsikter och vad de tycker att jag borde göra.

Det är svårt att lyssna på mitt hjärta när det är just där ni finns.

Jag undrar verkligen vad det kommer bli av mig.

Jag går omkring i mitt pompeji.

Ta mig till sommar

Igår satt jag och drömde mig bort.

Jag vill att det ska bli sommar och varmt.

Jag vill köpa nya kläder.

Jag hittade en del snygga saker som jag satte ihop till ett litet collage.

Ha en bra helg nu, jag ska ta det lugnt och försöka bli frisk.

För kärlekens skull

Tengo tos

Igår gick jag och la mig tidigt, typ vid nio.

Men inte kunde väl jag somna för det.

Jag fick världens hostattack.

Jag var så trött i hela kroppen och somnade nästan mellan hostningarna.

Usch vad jag hatar att hosta.

Hata är ett starkt ord (säger karins pappa) men det är ju inte direkt mysigt att hosta.

Det kommer ju så olägligt också.

Under psykologilektionen var det hysteriskt ochjag gissar att hela gruppen irriterade sig på det.

Det hade jag garanterat gjort.

Jag fick t.o.m. springa ut i korridoren ett tag för att det var så jobbigt.

Jag som tänkte gå till gymmet imorgon.

Jag saknar gymmet.

Det gör jag alltid när jag är sjuk och inte kan gå dit.

Och när jag har så fullt upp att det inte finns tid.

Men när jag har tid så är jag inte direkt lika sugen.

Ödets ironi?

Jag jobbar vidare på Ica i alla fall och det flyter på.

Det blir sällan långtråkigt och det är ett rätt skönt jobb.

Dessutom är det roligt att jobba med lite jämnåriga och följa varandras liv lite.

"Hur gick det på provet?"

Frågor som är alldeles vardagliga värmer ändå på jobbet.

På mitt förra jobb var det inte så mycket snack om vad man brukade göra på vardagarna och det var inte direkt någon som brydde sig om ens vardagsliv i skolan och hur det gick.

Men på ica är vi liksom alla lite i samma båt och förstår varandra med pluggångest.

Något som de flesta vuxna verkar ha glömt bort eller aldrig upplevt.

På tal om skolan så är äntligen fysikprovet över!

Jag pluggade konstant i två veckor kändes det som.

Varje stund jag inte jobbade eller var i skolan satt jag där med böckerna.

TRÅKIGT

Nu efteråt sitter jag istället med datorn, en bok eller en tidning.

Jag köpte den engelska marsupplagan av Elle som är på hela 370 sidor!

Dessutom överraskade jag min pojke med ett nummer av M3.

Jag ägnade mig åt min tidning igårkväll.

Tidningar är för mig vardagslyx.

Även att lägga sig tidigt med en god bok.

Jag hinner det så sällan.

Det finns alltid så många andra måsten.

Och ens egna behov kommer inte alltid först.

De är väl egentligen de behoven som borde stå högst upp på listan.

Snart kommer felix över och vi ska plugga ikapp matten som vi ligger efter i.

Jag skulle kunna göra en jättelång lista på saker jag hellre skulle göra.

Men man "måste" och "borde" väl.

Nu i helgen är jag helt ledig.

Jag har jobbat de senaste fyra helgerna och mer därtill i veckorna.

Så det ska verkligen bli skönt att sova utan väntan på en väckarklocka.

Jag kommer säkert ändå ställa en klocka på grund av mitt stora kontrollbehov.

Det är en dålig sida hos mig att jag alltid måste planera in i detalj.

Det är ändå oftast de spontana sakerna som är bäst.

Jag får se till att bättra mig och vara lite spontan i helgen och försöka ta det lugnt.

Lost

Alla hjärtan

Idag är det alla hjärtans och det ska inte få obemärkt förbi trots att jag jobbar och att det är fysik b.

Min underbara pojkvän kommer över vid tolv för en mysig lunch.

Vi tänkte göra hjärtformade amerikanska pannkakor och kanske lite ägg och bacon.

Helgen har trots fysikångest varit rätt så skön.

I fredags tog jag och felix bilen till landet där vi tände en brasa och hade hur mysigt som helst.

Bara han och jag och lugnet utanför stockholm.

Jag behövde verkligen komma bort.

Vi lagade en god middag: brie-avokado-sallad med kyckling.

Sen avslutade vi med kakor och Ben & Jerrys Cookie Dough.

Jag orkar inte sätta mig med fysikböckerna nu.

Jag vet inte ens vad jag borde plugga.

Allt jag vet är att jag borde.

Men det får väl bli lite sammanfattningar eller något.

Det är så himla mycket bara..

Det ska bli så himla skönt när det är över!

Då vill jag träffa vänner.

Dessa två veckor har varit hemska.

Fysik varje dag..

Love forever, love is free.

When you feel so tired but you can't sleep

Jag har tänkt på det här med randiga tröjor.

Idag kändes det som att alla hade en.

Jag menar inte vilka randiga som helst utan de som är vita med smala ränder på i mörk ton.

Ofta mörkblå eller svart.

Jag tycker att det är så snyggt trots att många har det.

Eller att många har det gör väl inte plagget i sig fulare men kanske mindre speciellt.

Dessutom bär folk denna tröja på olika sätt och den finns i olika modeller.

Upprullade ärmar är min favorit.

Men ni vet vilken jag pratar om va?

Jag tycker faktiskt att det är lite mysigt att de flesta har en sådan i sin garderob.

Att något som inte är helt vanligt har blivit ett basplagg.

Dessutom är detta plagg väldigt klädsamt.

Och det går att matcha med vad som helst (nästan).

Blåjeans, svarta jeans, chinos i alla möjliga färger, kjol eller bara till tights.

Och absolut inte bara på tjejer, det är snyggt på alla.

Hur ofta tror ni inte jag tvingar på min på felix när han har sovit över?

Min är från herravdelningen så nej det är inte gay.

Här är min på studiedagen.

Jag känner mig inte riktigt trygg i tröja plus tights så att rumpan är "bar" utanför hemmet.

Men hemma är tights det skönaste plagget.

---

Vad gör man när allt känns dåligt?

När man ena stunden är en robot utan känslor?

När man handlar likt en rutininlärd maskin?

Vad gör man när man inte riktigt vet varför allting känns dåligt?

Jag lever antagligen i förnekelse om att det är stressen som gör det.

Jag vill inte vara stressad = jag tror att jag inte är det trots att stress borde vara mitt förnamn dessa dagar.

Och tji fick jag som trodde att det skulle bli lugnt efter nationella.

Det är tydligen två veckor till sh och bi prov, eller mindre?

Jag kommer dö.

Mitt psyke klarar inte av det här.

Inte heller min kropp.

Jag hinner aldrig träffa min pojkvän och det gör så ont i mig.

Sen när vi väl ses är jag ledsen eller arg över all stress eller av någon okänd anledning..

Då gör det ännu ondare.

Jag känner mig så tom.

Men nu har jag i alla fall något att längta efter.

Att få ta det lugnt.

Att träffa min fina felix.

Hinna träffa alla vänner.

Gå på teater med mamma.

Den sistnämnda ger mig mer hopp än förväntat.

Det känns verkligen som om jag ser framemot det.

Dels att det kommer bli mysigt men även att ha något specifikt datum att längta till.

Självklart längtar jag till den 24 februari också.

I don't want to follow death and all of his friends

Lyckostunder

Ett stenskott

Vi dansade i mitt vardagsrum

Du var glad

Jag var lycklig

Vi sjöng med i texten

Din närhet

Försoning

Vi såg varandra i ögonen

Det är då det är som skönast att le

Helgen började med utgång i fredags.

Sara, Karin, Molly, Jessica och jag.

Vi bestämde oss för att börja på Little Persia och sen gå till Knast.

På persien var det mysigt.

Jag gillar det stället.

Sen tog vi oss till norra bantorget och hittade adressen men där fanns inget Knast.

Bara en stängd dörr.

Klockan var då tjugo i tolv och jag var lite småsjuk och molly hade jobbat innan.

Jag kände för att åka hem - inte nödhitta något ställe som säkert skulle vara dåligt och ta inträde.

Efter mycket om och men åkte vi alla hem till molly och drack te.

Min röst försvann mer och mer ju senare det blev.

Men det var otroligt gott med te.

Och kallt ute.

Jag skulle upp åtta dagen efter - till jobbet.

Men trots att jag egentligen ville vara hemma tidigt och sova var jag kvar hos molly till tre.

Trött och ont i halsen jobbade jag i lördags och bjöd på mina muffinsar.

Jag blev dessutom totalmobbad för min svenska:

"Varsågod, ta en muffins"

En muffins.

Fredrik hade tagit fel på dag så det var jag anton och fredrik som var färgblandare.

Jag och fredrik skrattade extremt mycket åt detta muffins-problem.

En muffin ska det ju tydligen vara.

Jag grät så mycket jag skrattade, så roligt har jag nog aldrig haft förut.

Men själva muffinsarna (enligt mig en muffins, flera muffinsar) var väldigt populära.

Som kläddkaka i miniform.

Efteråt träffade jag min bror och åkte till mamma för att äta middag.

Felix var också med och efter det åkte han och jag hem till min pappa och kollade på tv.

Projekt runway och nip/tuck.

Och hör och häpna vi kunde enas om en chipspåse och en dippsås.

Eller vi sa att om den ena valde dipp fick den andra välja chips.

Dessutom köpte vi morötter.

Det blev en mysig kväll.

Vi låg nedbäddade i soffan med täcke hela kvällen och det behövdes verkligen.

Felix närhet och att ta det lugnt är det bästa jag vet.

Särskilt i en stressig vecka.

Idag var det sista dagen på jobbet.

Det var skönt att lämna helgjobbet.

Men det var sorgligt att lämna mina kollegor.

De är mina vänner liksom.

Anton blev väldigt ledsen och kramade mig lite för länge.

Men åh vad jag kommer sakna dom!

De har varit så snälla mot mig och vi har haft så roligt dom här åren.

Men på ett sätt var det skönt att bli fri.

i torsdags.

Nu börjar snart dagens avsnitt av projekt runway och min pojke kommer hit och hållre mig lite sällskap.

Sen ska jag lägga mig tidigt med Blonde för imorgon är det första gången på riktigt på Ica.

Önska mig lycka till!

I loved you like the stars above.

I'm far too tired to fall asleep.

Igår var nog den värsta dagen på länge.

Jag mådde dåligt psykiskt och fysiskt.

När jag vaknade imorse hade mitt hjärta nästan läkt ihop men min kropp mådde sämre.

Nu har jag bäddat ner mig i sängen.

Denna sista lediga torsdag på länge har jag:

Varit på bilden

Tagit ett bad

Bakat muffins

Pluggat

Nu ska jag kolla på projekt runway på tv3play med ben och jerry.

Mitt hjärta gjorde ont men jag älskar dig.

Jag vill stanna i din famn för alltid.

Jag vill att vi ska vara ärliga.

Jag är kär.

Working nine to five