Madde.

Nu blir det ett inlägg utan bild.
Jag försökte lägga upp en bild på idre fjäll men det gick inte.
För vi ska åka till Idre vecka femtiotre.
Det ser jag jättemycket fram emot!
Vi är åtta stycken.
Jag Felix Tobias Carro Martin Ebba Mattias och Patrick.
Det ska bli hur kul som helst.

Just nu sitter jag vid frukostbordet och dricker Earl Grey Deluxe från NK.
Frukosten är liksom det mysigaste målet.
På vardagsmorgonarna (stavning!?) så brukar jag tända ljus och läsa en god bok.
Nu har det liksom börjat vara mörkt när jag kliver upp.

I förr går fyllde min underbara Felix arton år! GRATTIS IGEN!
Och grattis till körkortet!
Hela veckoslutet är kantat av födelsedagsfirande.
I onsdags bjöd jag Felix på hjärtformad pasta och på torsdagsmorgonen gick jag ner till honom med några rosa rosor.
På dagen körde han upp och lyckades, såklart.
På kvällen åt vi en god middag hemma hos honom med familjen.

Igår fick han sitt körkortsintyg eftersom fotot strulade innan.
Så han kom och hämtade mig med bil innan kvällen.
Det var en sån underlig känsla, bara jag och felix i en bil utan vuxna.
Vi åt middag på en restaurang med hela släkten och hade trevligt.
Efteråt åkte vi bil igen och sjöng med i coldplays alla låtar.
Underbart!

Idag ska jag fixa i ordning mitt rum och städa lite.
Och ikväll blir det middag med felix alla kompisar.
Det är så trevligt att samla ihop vänner i från olika sammanhang.
Lite som ett socialt experiment.
Och imorgon ska vi fira min bror som fyller 22 idag.

Kanske inte ett så givande inlägg men det kommer flera.


Alla flickor har gått hem men du var sötare än dom.


 

I fredags var vi alltså på Håkan.
Vi hade en kamp mot tiden men vi klarade det!
Det var kallt och jag åt såklart fish n chips.
Trots störiga tjejer i publiken var stämningen på topp.
Vi har varit på grönan så många år när han spelar, det är liksom tradition.



Kom igen Lena (i comic sans!)



Nu kan du få mig så lätt är seriöst den viktigaste låten i mitt liv.
Den betyder så mycket för mig att mina ögon tåras när håkan spelar den live.
Jag står där med mina vänner och bara lever i låten.
Efter blev det en gruppkram och dessa tårar kunde inte hållas tillbaka.
Men det var ju liksom för något fint och starkt.
För er, för mig och för dig.



Vi samlade ihop gänget och fick åka några attraktioner gratis.
Åh ni är så underbara.

Vi skulle ta färjan till slussen men alla kom inte med på den första och fick vänta i tjugo minuter.
Vi hann liksom inte ens säga hejdå.
Men vi som möttes bestämde oss till slut för att gå och 'ta en öl'.
Jag gillar ju verkligen inte öl så för mig blev det ett glas rött på Little Persia.
Mysigt ställe med trevliga människor.
Härligt att bara få sitta och prata om allt.

Kom i säng alldeles för sent den natten och skulle upp och jobba dagen efter.
Därför blev det en seg dag på jobbet men tack vare mycket kunder så gick tiden lite snabbare.
Och söta Mickan kom och hälsade på mig, TACK!
På kvällen lagade jag och Fx en god middag och åkte sen in till staden för att gå på bio.
Inglourious basterds.
För min del blev det en kaffe och en bulle för att inte somna under den långa filmen.
Jag klarade mig och jag tycker filmen var jättebra.
Verkligen sevärd.
Vi åkte hem till mig och drack te.
Felix sov över och sen jobbade jag i söndags också.

Idag är det måndag och jag har varit ledig.
Jag började min dag med lite bankärenden med pappa.
Senare åkte jag in till staden och köpte massa presenter.
Jag slog mig ner på ett fik och pluggade fysik ett tag också.
Det känns som ett väldigt effektivt sätt att plugga.
Nu är jag hemma igen och funderar på att gymma ikväll.
Men vi får se.



Det var så mörkt, den kvällen jag gick hem.

 

 

 

Morgonblogg.
Klockan är innan sju och det här kanske inte blir den bästa bloggen.

På något sätt är det totalt kaos nu och känslorna är som ett stormigt hav inom mig och utanpå.
Men det viktigaste är att vi har varandra.
Jag måste prata om det, jag måste få perspektiv.
Igår fick min bildgrupp ta del av allt i min hjärna.
Och i mitt hjärta.
När det är så stormigt går det inte att hålla det inne.

Två mot en.

Det är svårt men inte omöjligt.
Mina känslor är rätt tydliga men vid ett möte krockar dom.
Kollisionen blir så stark.




Tänk om man kunde vakna upp här varje morgon man inte riktigt orkar gå till skolan.
Eller ens kliva upp ur sängen.


Ikväll är det håkan med tjejerna och jag älskar det.
Att få träffa er och vara nära er precis när man behöver det.
Ni är så snälla.

Tack.



Alla dansar och jag tänker: är du också själv? Var är du ikväll?