Madde.

 Jag vill le som du. Ditt leende är vackert.
Vi är vackra, du finns där och dina ord går in i mitt hjärta. Och där stannar dom.
Jag plockar ofta fram dom och tittar. Tänker på orden och känner värmen och kärleken.
Dom där minsta orden som du säkert inte har en aning om att jag sparar i mitt hjärta.
Dom orden är så vackra.

Don't know why I'm still afraid.
If you weren't real I would make you up, now
I wish that I could follow through.
I know that your love is true. And deep, as the sea.


Moa, du betyder mer än jag egentligen trodde. Jag förstod det först när du sa att du tyckte om att gå i samma klass om mej och då insåg jag att jag var riktigt glad att du går där i min klass.
Du får mej att känna mej mer hemma där, bland alla och blå.
Vi kan vara oss själva.
Du gör det lättare.

Jessica jag tänker på dej.

När ni kramades så kände jag mej så glad, det kändes så bra. Ni är bra.
Och Ebbas fika i söndags var så mysigt, du är så söt Ebbis.
På lördagen åt vi middag, en härlig blandning individer.
Det är så skönt att få skratta.
9 månader med gullungen Felix. Vi hade det väldigt mysigt. Du är så mysig.
Alltid. ♥

På fredagen var vi hos mina kusiner, jag och Felix.
Där var det middag och glädje. Jag saknar er.
Julafton snart.




Fika i tisdags på Café 60.
Ni är så bra!


Kommer ni ihåg Rättvik ?
 Gudstjänsten där i kapellet, det var helt underbart.
Jag grät och den magra killen sjöng Ironic.
Det är ett vackert minne som jag har tänkt mycket på nu.
Kanske är det bara jag som minns det. Men det var helt underbart.


 

 När jag vaknade imorse såg jag ett vitt landskap, träden var vita och det snöade.
Den kontrasten, från sitt tråkiga mörka sovrum till att se det snövita ljuset utifrån, det gör mig väldigt glad.
Här sitter jag nu och kollar ut.
Det snöar och jag äter pepparkakor, har ljus tända. Julstämning.
Du och jag, vi är så mysiga.

Ebba är sjuk, och jag tänker på henne.
Felix var alldeles nyss i telefon och hans röst dröjer sig kvar.
Molly, vi hördes aldrig igår. Men vi ses idag. Jazzpianoafton.

Jag tänker så mycket, nu känns allt bara underbart. Josh Groban sjunger mig i stämning.
Jag har egentlgien väldigt mycket att plugga idag, men det får vänta, jag orkar inte.
Idrottsprov imorgon och engelska presentaion.
Torsdag ekologiprov.
Fredag, historia presentation.

Tisdag: Södras jazzpianoafton. Onsdag: Fika och fira Sara! Torsdag: Bild och laga middag åt min familj. Fredag: Gymnasiemässan i Älsjö. Lördag: Grandios. Söndag: Mysig lång morgon-promenad med Felix.

Nu måste jag plugga.


Var är vi ?

 
Life goes on.
Life goes easy on me.
Most, most of the time.
And so it is, just like you said it would be.

Samtalsämnen, uttrycket allt mellan himmel och jord känns för klyschigt att använda, men man pratar verkligen om allt möjligt.
Vissa saker vill man inte ens minnas hur man kom in på.
Att kommunicera, det är viktigt, inte bara med munnen och ord utan även ljud och rörelser.
Jag och mamma pratade om alkohol, hon berättade om sitt liv och jag om mitt.
Molly och jag funderade över hur vi egentligen började umgås.
Jag är så glad att vi fann varandra.
När jag städade mitt rum hittade jag många gamla saker.
En grej, som vi gjorde i typ femman, med Matilda. Stockholms trädgårdar.
Då var du och jag i samma grupp Molly, Bergianska trädgården.
Underbart.

Ebba och jag pratade i telefon, men det ville sej inte riktigt.
Och nu när jag kom hem så gick inga signaler fram och långt senare gjorde det det. Men inget svar.
Jag funderar på en våldgästning på jobbet.

Felix och jag kan kommunicera så mycket utan att behöva säga något, för i tystnaden sägs det något som är obeskrivbart.
Att se ditt ansikte som jag vet så väl hur det ser ut. Jag känner dej, och vet.
Ord kan ibland bli för små.

Pappa och jag pratade om ingenting, ett sånt där samtal som ingen kommer ihåg efteråt eller lägger märke till.
Ändå är dom samtalen om ingenting viktiga.
Det behövs.


Och alldeles nyss snöade det, och mamma och pappa på landet hade snöstorm, helt vitt.
Men här smälter det nog.
Snö är iallafall ett glädjeämne. Jag blir glad.
Min själ mår bra.

Jag har möblerat om på mitt rum och nu är snart batteriet i bärbara datorn slut.
Var är du ikväll ?
Tänker du på mej ?

Jag tänker på dej.

Molly, bajs.


Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort, och jag vågade aldrig hålla din hand.
Och alla bara pratar.
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Alla dansar och jag tänker är du också själv ?

Döden.

Jag hade just gått en promenad i kyrkogården.
Alla gravar, med unga som gamla.
Jag fylldes till viss del av sorg, men ändå så fann min själ ro och jag kände mej på något sätt lycklig.
Det var så vackert där.
Stilla och lugnt.

Morgonsolen skymtade fram genom molnen.
Jag kom underfund med att döden inte skrämmer mej så mycket. Det är inget jag så ofta tänker på.
Jag är inte själv så rädd för att dö. Men det som skrämmer mej är att om någon i min närhet skulle dö, det skulle jag inte klara av. Jag känner ingen som har dött och har aldrig varit på begravning.

Kanske är det just därför som jag trivs på min promenad på kyrkogården.
Om någon jag kände skulle dö skulle jag ofta besöka graven och göra fint där med blommor och ljus.
Det lovar jag.
För det ser så tragiskt ut när man knappt kan läsa på en grav och alla blommor är vissnade. Det käns så sorgligt att ingen bryr sej om den som ligger där.

Du ska danska på min grav.
Du.

Alla dessa tankar och omgivningen fick mej väldigt tårögd, men det var en fin känsla.
Det var en som just hade begravts. Och när man ser någon så ung som har dött går det rakt in i hjärtat.
Jag och mormor pratade om det här med döden, och hon berättade hur hon hade haft det när hennes föräldrar hade dött och hur en död människa såg ut.

Det här blev kanske väldigt tungt, men det behövdes. Inför alla helgon.

Tro hopp och kärlek.