Madde.

I lördags träffade vi klassen, allt var avslappnat och alla var tillbaka i sina tidigare roller och platser i klassen.
Det var rätt tidpunkt att träffas igen. Vi var en bra klass. Jag saknar stämingen i Aba. Eller kanske inte saknar utan bara håller av väldigt starkt. Något som jag undrar om jag kommer få uppleva igen. Jag hoppas nog. Eller kanske inte. Just för att jag vill minnas den tiden som den var och inte uppleva det igen.
Det är svårt.

Efter vi alla hade ätit på pizzerian gick vi hem till lill-jocke som inte längre var så liten.
Lite senare gick jag molly love måns och magnus hem till björn.
Vi drack juice och mjölk och åt bullar. Det var mysigt. Måns och Magnus diskuterade högljutt så dom fick gå. Eller dom skulle gå och köpa godis i alla fall.
På vägen hem mötte jag upp Felix som hade varit hos Lef på tolvan. Där var Fred och Vigge och sen kom Philip T.
Vi stod ute i kylan i nockeby och pratade långt in på natten.
På söndagen gick jag och Felix ute i solen, det var vår. Nu är det bara vinter.
Molly och jag promenerade därefter. Kvällen var hemma. I mitt hjärta.

Måndagen var lite tom men tisdagen var innehållsrik. Först när vi hade slutat satt jag och Andreas L kvar och skrev historia-arbete. Sen åkte jag och Felix till brommaplan, han skulle till tandläkaren. Efter simmade vi en kilometer. Det var skönt och behövdes. Tillbaka på brommaplan går jag upp till bild och formen där Molly är.
Vi träffar på Philippa och växlar några ord. Sen följer jag Molly hem och lite till för att få umgås lite med henne innan hon skulle åka.
Hemma var klockan mycket.

Onsdag var en bra dag. Relativt. Efter skolan åkte jag till kungsholmen och mötte min vän Ebba som hade tappat bort sitt gula sl-kort. Vi letade och på så sett kunde jag se skolan för första gången. Sl-kortet återfanns och vi åkte till rådmansgatan och fikade. Ebba tog två godbitar och jag tog en. Vi utbytte tankar och händelser. Berättade om våra liv. Det var skönt att få prata om allt runt omkring. Jag är glad att vi har det bättre ebbs.

Sen så åkte jag hem och Felix den filuren stekte potatis. Jag åt middag lite halvt med min mamma och sen åkte jag hem till pojkvännen. Vi hade det bra.
Everything really does happen in Manhattan.

Igår, torsdag, slutade vi skolan. När biologi-läraren sa: "Nu kan ni som är klara gå, glad påsk" så föll någonting från mitt hjärta. Det var en lättnad, helt obeskrivbar. Det varade inte så länge, innan jag ens var nere vid skåpen var det över. Men det var en så god känsla så den stannade kvar i mitt sinne.

Bild och form. Brommaplan. Innan vi började spelade Felix och Eriks saxofonlärare Bridge over troubled water tillsammans. Det var väldigt vackert.
På bilden blev det en skog. Håller på att bli i alla fall.
Jag och Jessica åt middag på McDonalds och pratade om en stalker.
Vi hyrde film och skulle vänta på Felix, men då kom han där så vi gick och köpte Magnus i snack size och godis.
Hemma hos mig kollade vi på The Fountain. Lilla fx somnade så sött.
Filmen var vacker, lite svårförstådd men musiken och färgerna var fina.
Skådespelarna passade perfekt.

Pojken behövde ta en buss hem så vi följde honom och sedan gick vi en liten promenad och pratade om drömmar.
Varför drömmer vi ? Varför väljer hjärnan ut just dom saker som vi faktiskt drömmer om ?
Drömmer djur ? Var i minnet sparas drömmarna ?
För även om man inte minns dom då kan dom komma tillbaka.
Det är underligt.


I drömmarna är man odödlig.

Förra veckan var en rätt jobbig vecka. Med mycket jobb och knappt någon tid alls med Felix.
Jag behöver honom.
Men nu är det en ny vecka. Det som har hänt är förbi.
Man behöver inte glömma för att kunna gå vidare. Man behöver viljan - att vilja gå vidare.
Man behöver inte lägga det som har hänt bakom sig utan det kan ligga framme så man ser det, men det borde inte skymma sikten. Jag vill se framåt.
Jag gör det. Jag längtar.

Ny vecka, nya tankar, ännu mer plugg.

Den här dagen, för evigt.

Sälen. Sportlov 2008. Jag åkte dit med Felix och vi träffade Calle Svensson och bror Niklas, Anders och David, Stefan och Martin Alesund med vänner. Samuel var också där, Pontus pluggade.
Vi var tolv som åkte. Det var sol och underbart.



Vi lunchade tillsammans två dagar. Det var härligt.
Det är så roligt att umgås med er. Lättsamt.



Myste i liften gjorde vi såklart.
Det var så härligt i solen.

Första dagen kunde man nämligen bara se någon meter framför sig. Himlen och marken var samma.
Men det var härligt ändå. Sälfjället, Lindvallen och Högfjället.
Sista dagen åkte jag och sötfelix bara med varandras sällskap och det var ännu härligare.

Äventyr i skogen och på vägen hem ifrån staden eller hur ?

Ni som umgås med mig vet att jag hade ångest innan över att åka med den duktiga felix, men jag kan lättad säga att det gick bra. Jag vågade mig på svart efter en del tjat. Det var helt underbart att åka med dig älskling.
Du gjorde mig bättre och du var snäll.
Tack för att jag fick följa med.

Innan vi åkte upp firade vi ett år.
"Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över ett år nu."
Det är så osannolikt och sjukt länge. Det trodde jag inte för ett år sedan.
Men jag kände ändå att du var rätt. Jag hade ju trots allt varit kär i dig väldigt länge.
Vi klarar allt. ♥

Tack för att du alltid finns där älskling.



These smiling eyes are just a mirror for the sun.