Madde.

Du var så vacker där nyss när du lutade ditt huvud mot mitt knä.
Jag vågade inte säga det.
Men du var så vacker att jag inte kunde låta bli att le.
Nu när jag tänker på dej ser jag dej där lutandes på mitt knä.
Du är så söt.
Jag klarar mej inte utan dej.

8 månader imorgon älskling! <3



I want to be forever young.
Do you really want to live forever ?

Break through the undertow, your hands I cant seem to find.
Pollution burns my tongue, cough words I can't speak
So i stop my struggling, then I float to the surface,
fill my lungs with air, then let it out.


Vad ska man göra när allt bara känns fel ? När orden man inte säger inte riktigt kommer ut rätt ?
Varför ska det vara så svårt ?
Jag förstår inte, det är så mycket jag inte förstår.
Vart är ni ?
Vad gör du ikväll ?
Nästan alla frågor börjar på v, undra hur det kommer sej. Att v blev en frågebokstav.

Triangel.

Tú eres hermoso, como las estrellas.
Tú eres importante.
Amor por siempre.

Jag vill inte, varför är allt så komplicerat.
Jag orkar inte.
Allt som skulle vara så bra.
Är det bra ?
Jag trodde det i alla fall.
Men vad kan man göra egentligen ?
Ingenting.



Ingenting.

 

- Så du menar alltså att jag är liten ?
- Jaa du är liten, men du har ett stort hjärta.
- Och med hela det stora hjärtat älskar jag dej.

Igår morse, det var den kallaste morgon och det var en hemsk morgon, från stunden när jag vaknade var allt bara jobbigt.
Jag var så arg på mej själv.
Allt var bara jobbigt och det var mitt fel. Jag ångrade det så mycket. Usch.
När jag var ute påväg till skolan kände jag inte ens av kylan, det enda jag tänkte på var dej.
Och jag ville träffa dej och säga hur mycket jag behöver dej och hur underbar du är. Och hur mycket jag älskar dej.
Punkt se ville ge mej en tidning och jag tänke: Jag vill inte ha nån jävla tidning allt jag bryr mej om nu är min pojkvän.
Hela världen kunde ha rasat, men det enda jag ville var att träffa dej.
Och be om förlåtelse.

---

Du lyfte mej och du var så glad, att hela jag fylldes med glädje, från topp till tå.
Du gör mej så lycklig.

Och i tisdags gick jag karin och molly en mysig promenad i höstmörkret.
Det regnade lite, det kändes inte, men man blev blöt.
Vi gick lite vilse, kollade på vacker utsikt och det kändes som vinter.
Vi pratade om så härliga saker, det kändes så bra att gå där med er och bara prata om allt möjligt, precis som förut.

Ebba, var är du ?
Hur mår du ?
Vi måste ses, du och jag har haft varandra varje dag i 10 år.
Kommer du ihåg efter vi hade varit i fjällen ? Vi kom hem sent söndagkväll och hade spenderat en vecka inpå varandra, ändå på måndagen så var vi med varandra hela eftermiddagen. Vi fick inte nog av varandra.
Du och jag vi delar så mycket. Så många ögonblick, allt du har sagt och gjort, det har påverkat mej.
Du var en så stor del av mej, det är du fortfarande inuti. Men inte lika mycket utanpå.
Vi måste gå på promenad någon dag.
Om du vill.


Nu är det fredag, äntligen. Och snart är det höstlov. Det ska bli så skönt.
Jag måste sova.
På tisdag har jag sovmorgon.
Imorgon är det lördag.


And so it is, just like you said it would be.