Madde.

Kan du hjälpa mig att förstå ?


Jag är sjutton år, glad och kär.
Jag gillar att läsa bloggar. Varför ? Jag vet inte riktigt, kanske för att jag då kan fly mitt eget liv och kanske för att jag är intresserad av människor. Jag hoppas på det sista för det första lät så deprimerande.
Man kan fiska skvaller genom bloggar också och jag älskar att skvallra.
Jag läser inte bara stora bloggar, jag läser mina vänners bloggar och personer jag knappt känner.
Bloggarna är definitivt i olika genrer, jag läser så kallade modebloggar, sexbloggar, livsstilsbloggar, tråkbloggar, allt.
När jag sitter vid datorn och har uppdaterat mig på alla bloggar är jag handfallen, jag har inget mer att göra.
Kanske skriva på min egen. Det har börjat bli roligare, för att fler kommenterar.

I skolan när vi fick välja mellan att skriva om bloggar eller om konsten så valde jag konsten.
Att skriva om bloggar hade helt enkelt blivit för personligt, lätt och tråkigt.

---

Jag och Felix har haft en väldigt mysig helg. Vi bakade chokladbollar, kollade på OC, myste, kollade på The Notebook, lagade middag tillsammans och vi har bara tagit hand om varandra.
Jag längtar till torsdag.

Kan inte alla bara komma hem ?


Ord kan bli för stora.

20 månader imorgon älskling!


Sätesvärme i bilen och nybäddade sängar är  underskattade.
Det är nästan det mysigaste som finns så här på hösten.
Köra på alviksvägen under alla löv i fina färger och känna värmen.
För att sen på kvällen krypa ned i en stor mjuk och fräsch säng.
Det kan nästan inte bli bättre.

Nu är det praktiskt taget lov och det känns så skönt.
Att bara få tid att andas, ta hand om sig själv och mysa.
Imorgon ska vi baka dagen till ära.

Ett samtal med mamma om livet och händelser. Två samtal om kärlek.
På företagsekonomin gick mitt hjärta lite sönder men du lagade det.
Jag vet inte varför men jag kände mig utanför.

Middag med en härlig vän och glass med en annan.
Jag älskar att konversera med nära människor. Det är givande.
Att prata med vem som helst, alla personer är en bok.

Här kan ni läsa min bok.



We can live like Jack and Sally if we want
Where you can always find me
And we'll have Halloween on Christmas
And in the night we'll wish this never ends

Mitt hjärta är varmt trots att du inte är här.
Jag tänker på dig näst intill hela tiden.
Om jag skulle få en minnesförlust skulle du vara det enda jag mindes.


Det är höst och snart är det lov.
Jag känner att jag borde boka tid hos en läkare.
Hälsoveckorna har börjat och idag simmade jag en kilometer.
Ta mig till kärlek.
Jag behöver dansa med vänner.
Min kropp behöver vila.
Michael Jackson får mig att vilja ta det lugnt.
Du kommer nog inte ringa.
Vad ska jag göra ikväll ?



Scar tissue that I wish you saw.

Jag Moa och Mickan bakade scones och åt en stor och mysig frukost.
Vi pratade om klassen och allt kändes så trevligt. Det är något jag önskar att vi gör om.
Vi är bättre än vad vi tror att vi är, eller i alla fall vad jag tänker.

Mamma får äntligen komma hem igen från sjukhuset. Vi ska gå på bio och gå promenader har vi bestämt.
Det var en stor tyngd som nu lättade från mitt hjärta. Hon är så bra.

Jag Kenjoe och Love gick från högland till abrahamsberg. Vi pratade om gamla tider och vi har ett gemensamt förflutet som vi inte får tappa. Minnena är på något vis så genuina och äkta att det gör ont. Det är vackert i mig.

Bra låtar i iPoden, passande väder och sms från en vän.

På lunchen pratade vi om politik och Frida är en given statsminister. Suss fyller femtio imorgon och vi har planerat in fina saker.

Felix har bokat biobiljetter 23.59. Premiären av nya bond-filmen på höstlovet. Vi kommer att ha en underbar dag.
Jag älskar att få skratta med en så nära vän. Någon som alltid finns där. Jag vill se på OC med dig i helgen, vill du?

Jag fick komplimanger för mitt platta hår men jag kände mig naken. Jag har aldrig haft det helt platt i skolan sen åttan säkert. Det kändes ovant och jag meddelade Jessica.

Det regnade idag och det kändes skönt. 



You look beautiful all the time. 

 


Jag ska få en till kusin!


Helgen och förra veckan har varit relativt bra med tanke på omständigheterna.
Jag hann inte träffa Felix förstås, men vi har umgåtts i helgen.
På torsdag var det bild och det  gick rätt så bra.
På fredagen var vi hemma hos Karin. Vi var 16 personer där.
Det var väldigt härligt, så levande på något sätt.
Jag och Jessica gick hela vägen hem i hösten.
På lördagen myste jag och Felix.
Vi har kollat på 287 minuter OC nu ihelgen.
På söndagen vaknade vi sent och bara tog det lugnt.
Vi gick en promenad i solen och köpte lite godis.
Jag har även övningskört en del. Det går bättre.

Just nu lyssnar jag på Segertåget (på radio) och dricker te.
Snart ska jag göra mig iordning för att åka till Mickan.
Klasskompisar ni är bra.

När jag såg honom kände jag en lättnad.
Han finns inte längre i mitt liv.
Jag kände mig okomplicerad.
Utan honom kan jag andas.

Idag har varit en fin dag.
Den började vid avslappningsövningarna på gympan.
Jag gillar sånt.
Fysikprov i aulan.
Nv2a + Nv2d
Jag gick först av alla i salen.
Det fanns ingen i hela skolan.
Jag, som brukar sitta länge och fastna på uppgifter och räkna allt två gånger, gick först.
Det väckte min oro.
Att sitta där och vänta och tänka att jag borde ha kollat igenom.
Sen äntligen öppnades dörren och vem kom om inte min underbara Felix med orden: Det var lätt.
Först då kunde jag andas ut.
Jag och Calle åkte till Brommaplan där jag skulle möta Jessica.
Vi konverserade och han väntade med mig på sin buss. Helt enkelt väldigt snäll.
Jessica kommer med underbar frisyr och vi åker in till Gamla stan.
Vi köpte billiga goda bullar, gjorde världens kap och satt på en mysig plats (se bild).
Det var en underbar dag med en underbar känsla i magen.
Inget mer prov innan höstlovet.
Möte på jobbet och även där åt jag bullar.
Jag gick hem till Felix och han är ju så fin.
Det är så skönt att få skratta så med någon.
Nu är jag hemma och ska ringa mamma.
Jag har pratat med Molly och en vän som hon är guld.
Mitt guld vägde 19060kg, 19 ton. Ganska så fel.
Snart ska jag träffa Ebba och imorgon får Jessica sin present.
Imorgon fyller Karin år.
På fredag ska jag träffa min kusin Lotta och vi firar Karin på kvällen.
På lördag vill jag bara mysa med pojkvännen.
Senast vi sågs på riktigt var i söndags.

Alla klasskompisar i förra inlägget. Kan ni inte säga vilka ni är, jag blir ju nyfiken.
Kan ju lista ut många men inte alla.


Hand in hand.



 

När man sitter där sista lektionen sista dagen i veckan.
Den här veckan som har varit den värsta någonsin.
En inre smärta oro och rädsla och en yttre inte alls lika viktig stress.
Mitt sinne är ockuperat av tankar som: "Hur mår hon?", "Vad gör hon nu?", "Tänk om det har blivit värre".
Dagen började med att jag vaknade klockan fem efter fem timmars sömn men kunde inte somna om.
Jag minns en hemsk mardröm också.
Gröna linjen är avstängd.
Stresstilläggen bara ökar.
Engelskan var okej, den var snabbt avklarad.
Fysik lite senare som är så krånglig.
En lärare som liksom har svårt att förstå att man själv inte riktigt är med.
Man fick uthärda en del kommentarer när man försökte fråga.
Allt läggs ständigt på inombords, det tynger ner mig bit för bit.
Fyller mig där det redan bara fanns dåliga tillägg.
Matten var likgiltig.
Svenskan däremot.
NP.
Allas kommentarer och skratt.
Det ökar ständigt inom mig.
Jag tänker på mamma.
Läraren säger att jag är gnällig.
Men är det så konstigt?
Han nöjer sig inte med det utan han nämner det igen.
Jag bestämde mig för att inte fråga något mer.
Men jag kunde inte hålla mig, jag tog mod till mig och försökte formulera mig.
Då frågar jag tydligen något så dumt att han hånar mig.
Alla skrattar.
Jag ser inte det roliga.
Jag orkar inte mer.
Mitt hjärtas sprickor liksom värker.
På vägen ut från klassrummet tänker jag bara gå.
Men när jag närmar mig dörren vänder jag.
Tar ett djupt andetag och tittar på läraren, "kan jag få prata lite med dig?"
Jag säger något i stil med "Jag tycker inte riktigt att det är okej att du gör såna påhopp flera gånger, du kan ju inte veta hur jag känner mig".
Men han hör såklart inte.
Några elever är kvar i klassrummet fortfarande.
Jag börjar på nytt men rösten brister.
Det hindrar mig inte från att prata men tårarna kommer.
Allt det där undertryckta kommer fram.
Allt jag har dolt under veckan.
Den fasaden jag har haft för att inte gråta hela tiden.
Läraren ber eleverna att lämna klassrummet och vi talar ut.
Han ber om ursäkt och jag menar på att visst hade jag kunnat ta de kommentarerna när som helst men inte idag.
Det var liksom för mycket.
Han tyckte att det var bra att jag sa till och jag bad om ursäkt.

Det värsta är att alla nu tror att jag bröt ihop endast p.g.a. de där kommentarerna.
Det var allt som hade hänt under dagen.
Allt som hade hänt under hela veckan som liksom samlats på en hög.

Tårar är ett bra sätt att ventilera.




There's still a little bit of your song in my ear.
There's still a litte bit of your face I haven't kissed.