Madde.

Klockan är alldeles för mycket och jag borde verkligen sova nu.

Men jag hittade denna bild från igår:

Felix och Madde aka Jokern och Bubblan (Power Puff Pingla)

Jag gick in i den nya veckan med tanken "det här ska bli en bra vecka, bättre än den förra i alla fall".

Måndag.

Moa och Mickan var tillbaka i skolan och hjälp vad jag hade saknat dom.

I kontrast till förra veckan var det här en alldeles underbar skoldag.

Efter skolan satte jag mig på café fix mitt emot mitt jobb och pluggade fysik.

Men mest lyssnade jag på de som satt näras samtal.

Sen var det dags att jobba och vi var en kort.

Därför blev det väldigt stressigt.

Efter åtta är vi bara två i kassan och en jour (huvudansvarig som ej sitter i kassan).

Men nu var det alltså bara jag i kassan.

Jouren Sara bad mig fronta mejeriet.

Hon fick sitta och jag fick äntligen sträcka lite på benen.

Men samtidigt som jag ska skynda mig och fronta hela mejeriet så frågar en man om extrapriset på falukorv.

Eftersom jag är ny och nästan bara sitter i kassan så vet jag ju inte var allt ligger i butiken.

Så jag börjar leta efter falukorven och på vägen frågar en man "Where do you have powder milk?"

Pudermjölk?

Jag vet inte ens vad det är för något och ber honom fråga Sara men det hade han redan gjort.

Han ville att jag skulle leta eftersom de inte kunde läsa svenska.

Jag vet ju inte ens hur pulvermjölk ser ut, alltså förpackningen men till slut hittar jag en.

Han nöjer sig inte utan vill veta om den är low fat, det vet väl inte jag men jag försöker se om det står något på den och efter mycket om och men läser jag fettfri och han är äntligen nöjd.

Falukorven hittade jag och direkt efter det kommer det fram en tjej och frågar om det finns mer butiksgräddade ciabatta. Klockan är halv tio och jag säger att vi inte bakar mer för dagen men hon propsar på att hon kan ta dom ogräddade.

Jaha, då får jag springa till kassan och fråga var vi ens förvarar vårt obakta bröd men till slut hittar jag det också.

Tiden rullar iväg och jag har inte rört mejeriet.

Jag frontar dåligt, tar bara en och ställer längst fram och springer till kassan.

När jag precis har satt mig behövde jag snyta mig.

Och jag som trodde att det inte kunde bli värre men då fick jag näsblod.

Näsduken blev helt röd och jag försökte dölja detta för kunderna.

För vem vill handla av någon som blöder näsblod?

Ingen kan byta av mig för nu måste sara börja låsa och stänga.

I en kvart sitter jag där och försöker låtsas som om jag mår hur bra som helst.

Det slutar ju inte blöda heller men jag tror jag dolde det rätt bra.

När jag äntligen kommer hem kastar jag mig i sängen men kan såklart inte somna.

Tisdag.

Inte lika underbar dag i skolan men ändå rätt så bra.

Efter skolan åker jag hem i hopp om att hinna plugga fysik men jag börjar med min utklädnad så att jag hinner det i alla fall, så kan jag ju plugga när det är klart.

Men jag blev klar precis när jag skulle gå.

Jag flätade håret och klädde mig som Pippi och mötte Molly för att åka till filmhuset.

Vi såg Flickorna i Rochefort.

En fransk film från 1967 med sång, dans och pastellfärger.

Efter det åker vi till Bönor och bakat och äter varsin lasagne och pratar om framtiden.

Men mest om vår underbara tid tillsammans innan gymnasiet.

Madde och Molly i aba.

Kan det bli bättre?

Sen mötte jag upp Calle och Johan och åkte till Erik och Oskars skiva.

Nu ska jag på skiva igen.

Nv3d + Gurra K.

Hjältar och skurkar.

Nyss var felix här och jag sminkade honom som jokern.

Mickan, Moa och jag ska föreställa Power Puff Pinglorna men vi kommer likna fjortisar mer.

Tagga!

Imorgon är det fysikprov, biologi och sen jobb igen.

På fredag vill jag skippa valborg och vara inne och kolla på film.

Jag har nog aldrig känt mig så ensam som den här veckan.

Det är ingen som bryr sig.

Jag hade kunnat säga vad som helst men ni hade fortfarande sett lika likgiltigt på mig.

Jag har ringt men inte fått svar.

Inte heller blivit tillbakaringd.

Denna gång tänker jag inte ens tänka: "Vad har jag gjort för fel?"

För jag vet att felet ligger inte i mig.

Mitt hjärta värker.

Det har varit väldigt tufft att sitta i juryn då man måste tänka bort sina tankar och känslor om personen och verkligen bedöma talet och retoriken.

Dessutom tycker jag, som alltid vill vara så många som möjligt till lags, att det blir jobbigt om folk tycker att man gjorde fel.

Men men nu sitter jag här och äter Anthon Berg Strawberry in Champagne och jag måste erkänna att de kanske inte är så supergoda men alltid är det något. Eller förresten så blir det godare för varje bit.

Jag önskar att vissa kunde ha mer förståelse för att man har en dålig dag i skolan.

Att man inte orkar vara på topp och man blir lätt irriterad och arg.

För det är lättare att vara arg än att vara ledsen.

I alla fall i skolan.

Pressen från vänner när det är dags för att tagga inför något orkar jag inte riktigt med.

Jag är inte taggad.

Jag kanske försöker men mitt hjärta vill inte.

Ingen vet vad jag känner just nu.

Det är vad som finns i mitt hjärta som ingen ser.

Jag fyllde förresten år på lovet och vill tacka för alla finfina presenter!

Jag är väldigt nöjd med middagen jag hade för de allra närmsta gamla vännerna och middagen med gänget i klassen.

Den här stora fina rosen fick jag av Molly.

Rosor är så fina.

Men det är så sorgligt när de börjar vissna för de ser verkligen deppiga ut.

Just den här var pigg i en vecka faktiskt tills jag skulle byta förälder och slapp därför se vissenheten.

Det här fina paketet fick jag av min pojkvän.

Jag fick även en brunch på Nacka Strand Yacht Club.

Det var soligt, gott och hur mysigt som helst.

Paketet innehöll ett par Calvin Klein pyjamasbyxor.

Men dom tänker jag inte visa för jag tycker att det man sover i är något väldigt privat.

Det är något som bara ens närmaste får se.

Alltså de som man sover över med.

Men det var en väldigt mysig present - jag brukar ju alltid låna hans, så nu har jag ett par egna.

Jag tror att jag är tillbaka här på bloggen nu.

Jag blev bara så sugen på att skriva igen.

Idag är det söndag och jag har fula underbyxor på mig men det får man på söndagar.

Det sköna med söndagar är att ingen har några förväntningar på en.

Man får åka till jobbet i mjukisar och man får vara osminkad.

Allt det utan en bättre anledning än att det är söndag och det gillar jag.

En nationell slappdag helt enkelt.

För mig är alla dagar numera slappdagar.

Kanske inte fysiskt - jag har mycket att göra men mentalt går det väldigt långsamt.

Jag vill bara att allt ska gå i slow motion för det gör jag.

Idag satt jag mamma och pappa och fikade.

För er som inte vet så är mina föräldrar skilda sen ett år tillbaka och därför är det sällsynt.

Men det gick väldigt bra, vi pratade om min student och det blev inget bråk - inte ens dålig stämning någon gång.

Sen vill jag passa på att tacka mina underbara vänner för ert stöd.

Ni har verkligen varit underbara.