Madde.

Det har varit väldigt tufft att sitta i juryn då man måste tänka bort sina tankar och känslor om personen och verkligen bedöma talet och retoriken.

Dessutom tycker jag, som alltid vill vara så många som möjligt till lags, att det blir jobbigt om folk tycker att man gjorde fel.

Men men nu sitter jag här och äter Anthon Berg Strawberry in Champagne och jag måste erkänna att de kanske inte är så supergoda men alltid är det något. Eller förresten så blir det godare för varje bit.

Jag önskar att vissa kunde ha mer förståelse för att man har en dålig dag i skolan.

Att man inte orkar vara på topp och man blir lätt irriterad och arg.

För det är lättare att vara arg än att vara ledsen.

I alla fall i skolan.

Pressen från vänner när det är dags för att tagga inför något orkar jag inte riktigt med.

Jag är inte taggad.

Jag kanske försöker men mitt hjärta vill inte.

Ingen vet vad jag känner just nu.

Det är vad som finns i mitt hjärta som ingen ser.

Jag fyllde förresten år på lovet och vill tacka för alla finfina presenter!

Jag är väldigt nöjd med middagen jag hade för de allra närmsta gamla vännerna och middagen med gänget i klassen.

Den här stora fina rosen fick jag av Molly.

Rosor är så fina.

Men det är så sorgligt när de börjar vissna för de ser verkligen deppiga ut.

Just den här var pigg i en vecka faktiskt tills jag skulle byta förälder och slapp därför se vissenheten.

Det här fina paketet fick jag av min pojkvän.

Jag fick även en brunch på Nacka Strand Yacht Club.

Det var soligt, gott och hur mysigt som helst.

Paketet innehöll ett par Calvin Klein pyjamasbyxor.

Men dom tänker jag inte visa för jag tycker att det man sover i är något väldigt privat.

Det är något som bara ens närmaste får se.

Alltså de som man sover över med.

Men det var en väldigt mysig present - jag brukar ju alltid låna hans, så nu har jag ett par egna.