Madde.

 
Life goes on.
Life goes easy on me.
Most, most of the time.
And so it is, just like you said it would be.

Samtalsämnen, uttrycket allt mellan himmel och jord känns för klyschigt att använda, men man pratar verkligen om allt möjligt.
Vissa saker vill man inte ens minnas hur man kom in på.
Att kommunicera, det är viktigt, inte bara med munnen och ord utan även ljud och rörelser.
Jag och mamma pratade om alkohol, hon berättade om sitt liv och jag om mitt.
Molly och jag funderade över hur vi egentligen började umgås.
Jag är så glad att vi fann varandra.
När jag städade mitt rum hittade jag många gamla saker.
En grej, som vi gjorde i typ femman, med Matilda. Stockholms trädgårdar.
Då var du och jag i samma grupp Molly, Bergianska trädgården.
Underbart.

Ebba och jag pratade i telefon, men det ville sej inte riktigt.
Och nu när jag kom hem så gick inga signaler fram och långt senare gjorde det det. Men inget svar.
Jag funderar på en våldgästning på jobbet.

Felix och jag kan kommunicera så mycket utan att behöva säga något, för i tystnaden sägs det något som är obeskrivbart.
Att se ditt ansikte som jag vet så väl hur det ser ut. Jag känner dej, och vet.
Ord kan ibland bli för små.

Pappa och jag pratade om ingenting, ett sånt där samtal som ingen kommer ihåg efteråt eller lägger märke till.
Ändå är dom samtalen om ingenting viktiga.
Det behövs.


Och alldeles nyss snöade det, och mamma och pappa på landet hade snöstorm, helt vitt.
Men här smälter det nog.
Snö är iallafall ett glädjeämne. Jag blir glad.
Min själ mår bra.

Jag har möblerat om på mitt rum och nu är snart batteriet i bärbara datorn slut.
Var är du ikväll ?
Tänker du på mej ?

Jag tänker på dej.

Molly, bajs.


Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort, och jag vågade aldrig hålla din hand.
Och alla bara pratar.
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Alla dansar och jag tänker är du också själv ?