Jag vill inte.
Nu blir det ett tråkigt blogginlägg till men jag känner att jag måste skriva.
Måste få det ur mig.
Det är så svårt att prata om det.
Min mamma går på kryckor och vi bråkar.
Jag fick inte jobbet jag sökte.
Men jag fick en handledare i projektet jag inte ville ha.
Mitt rum är kaos.
Skiva eller inte skiva?
Sen är det ju mängden plugg också.
Jag lever i en totalt osocial bubbla.
De senaste dagarna, kanske veckorna, har jag inte ansträngt mig på något sätt för att träffa någon.
Ringa någon, smsa någon.
Det är någon spärr.
Jag känner mig instängd i mig själv.
Men efter dagens motgångar blev det bara för mycket.
En människa klarar bara en viss mängd stressfaktorer.
En viss mängd negativ energi.
Just nu är koncentrationen för hög.
Genom osmos sipprar den negativa energin ut på nära och kära.
Och det vill jag ju inte, det är inte min mening.
Just nu är jag ett praktexempel förskjutning.
Jag kan inte sova för att det finns så mycket att tänka på.
Jag kan inte tänka eftersom jag inte kan sova.
Jag blir trött vilket gör mig mer känslig än vad jag redan är.
Om varningstrianglar skulle finnas i sociala sammanhang på sama sätt som i trafiksituationer skulle det inte bara vara en uppställd omkring mig nu.
Det är en fara.
Klassen, skolan, läxor, livet.
Allt blir för mycket nu.
Jag klarar inte av det här ensam.
Men varför stänger jag in mig?
Är det en försvarsmekanism?
FRAMTIDSÅNGEST.
Och inte bara framtid som i efter gymnasiet utan också nästa vecka.
Första julen med skilda föräldrar.
Körlektioner och körkort.
Hela våren.
Min ekomoni.
Allt just nu kretsar kring framtiden och jag kan inte leva så.
Jag bryr mig ju om nuet.
Att bara mysa och ta det lugnt.
Njuta av stunden.
Men tiden är knapp.
Den räcker inte till.
Och då bortprioriteras sömnen.
Ett dåligt val men ack så vanligt.
På ett sätt har jag väl prioriterat bort det sociala.
Men utan att ens vilja det.
Jag träffar min pojkvän, men det är okomplicerat.
Vi behöver inte planera att träffas eftersom vi så ofta pratar med varandra.
Utan honom skulle jag lägga mig i minsäng ochaldrig kliva upp.
Min kropp och mitt hjärta säger nej till ansträngningar.
Överjaget
Jaget
Detet
Jag vet vad jag vill men inte vad jag borde.
Eller är det tvärtom?
Men man behöver väl inte alltid vara på topp?
Krama mig.
Tears stream down your face and I will try to fix you.
Kommentarer
Postat av: madde
nu blev det ännu tråkigare, utan blankslag.
bloggen krånglar.
Postat av: Sara
Jag vill krama dig Madde! Du är bra. <3 Vi måste ses.
Postat av: KEn
kommentarer på annat håll ges, och dessutom kollas det om det har skickats ordentligt och till rätt person.
Trackback
