When you feel so tired but you can't sleep
Jag har tänkt på det här med randiga tröjor.
Idag kändes det som att alla hade en.
Jag menar inte vilka randiga som helst utan de som är vita med smala ränder på i mörk ton.
Ofta mörkblå eller svart.
Jag tycker att det är så snyggt trots att många har det.
Eller att många har det gör väl inte plagget i sig fulare men kanske mindre speciellt.
Dessutom bär folk denna tröja på olika sätt och den finns i olika modeller.
Upprullade ärmar är min favorit.
Men ni vet vilken jag pratar om va?
Jag tycker faktiskt att det är lite mysigt att de flesta har en sådan i sin garderob.
Att något som inte är helt vanligt har blivit ett basplagg.
Dessutom är detta plagg väldigt klädsamt.
Och det går att matcha med vad som helst (nästan).
Blåjeans, svarta jeans, chinos i alla möjliga färger, kjol eller bara till tights.
Och absolut inte bara på tjejer, det är snyggt på alla.
Hur ofta tror ni inte jag tvingar på min på felix när han har sovit över?
Min är från herravdelningen så nej det är inte gay.
Här är min på studiedagen.
Jag känner mig inte riktigt trygg i tröja plus tights så att rumpan är "bar" utanför hemmet.
Men hemma är tights det skönaste plagget.
Vad gör man när allt känns dåligt?
När man ena stunden är en robot utan känslor?
När man handlar likt en rutininlärd maskin?
Vad gör man när man inte riktigt vet varför allting känns dåligt?
Jag lever antagligen i förnekelse om att det är stressen som gör det.
Jag vill inte vara stressad = jag tror att jag inte är det trots att stress borde vara mitt förnamn dessa dagar.
Och tji fick jag som trodde att det skulle bli lugnt efter nationella.
Det är tydligen två veckor till sh och bi prov, eller mindre?
Jag kommer dö.
Mitt psyke klarar inte av det här.
Inte heller min kropp.
Jag hinner aldrig träffa min pojkvän och det gör så ont i mig.
Sen när vi väl ses är jag ledsen eller arg över all stress eller av någon okänd anledning..
Då gör det ännu ondare.
Jag känner mig så tom.
Men nu har jag i alla fall något att längta efter.
Att få ta det lugnt.
Att träffa min fina felix.
Hinna träffa alla vänner.
Gå på teater med mamma.
Den sistnämnda ger mig mer hopp än förväntat.
Det känns verkligen som om jag ser framemot det.
Dels att det kommer bli mysigt men även att ha något specifikt datum att längta till.
Självklart längtar jag till den 24 februari också.
I don't want to follow death and all of his friends
Kommentarer
Postat av: ken
aka gina-tröjan. Inget emot den verkligen inte =) skulle kunna vara ett erkänt basplagg typ som ett linne.
kan bara använda hakuna matata ett visst antal gånger
Postat av: E-moll
"Vad gör man när allt känns dåligt?
När man ena stunden är en robot utan känslor?
När man handlar likt en rutininlärd maskin?"
Man gör något man aldrig skulle göra annars. Vad som helst som rycker upp en ur koman. Vad som helst som tvingar i en lite sinnesnärvaro.
Vet precis hur det känns att leva likt en programmerad robot. Det blir oftast en ond cirkel.
Trackback
