Madde.

I'm still in love with you.

Visst känns det fint att vara vid liv?

Jag vill börja med att berätta om den tjugofjärde.

Dagen började med att sl.se sa att allt fungerade osm vanligt på gröna linjen.

Jag hade gått upp tidigare för att hinna åka ersättningsbuss men tog det då lugnt istället.

Sen när jag går står det hässelby str. 3 min men plötsligt ger folk upp och går.

Jag förstår ingenting.

Spärrkillen säger att det inte kommer några tunnelbanor och att ersättningsbussarna just är beställda.

Alla ersättningsbussar flyttades till röda linjen denna dag eftersom det var bra innan.

Då står jag där vid vägen och ingen buss kommer.

Pappa säger att jag borde gå.

Jag tänker att det blev en dålig start på denna fina dag.

Men så stannar en bil och frågar om någon ska till blackeberg.

Det var en kvinna som jobbar i kansliet på skolan och jag och två tjejer till hoppade in.

Den goda gärningen gottgjorde morgonens besvär.

Sl ska föressten ge ersättning för allt detta strul i form av presentkort (?) och sänkta priser.

I skolan flöt dagen på som vanligt och klockan fyra var jag på ett möte med rektorn, pernilla, lars och jaconelli.

Retorikjuryn.

Det var roligt men det drog ut på tiden, jag skulle ju som sagt iväg med felix.

När jag kommer ner till skåpet märker jag att min nyckel är borta.

Jag letar där jag har varit och rektorn låste upp så jag kunde leta i matsalen.

De fanns ingen vaktis kvar som kunde hjälpa mig och jag kunde ju inte gå hem utan jacka.

Allt kändes hopplöst och jag skulle ju fira med min pojkvän.

Jag gled ner på golvet mot skåpet och grät förtvivlat i min ensamhet.

Hur kunde jag vara så klantig?

Och varför just denna dag?

Felix har min extranyckel och kom dit efter ett tag och räddade mig från min klantighet.

Det visade sig sedan att jag 'bara' hade glömt nyckeln i låset och att elin hade tagit hem den.

Att hon inte kunde sagt det direkt, det hade liksom räddat min dag.

Väl hemma hos felix gjorde jag mig fin och vi skippade gondolen eftersom allt blev så sent och tunnelbanan inte var att lita på.

Vapiano på stureplan var riktigt mysigt.

Vi drack goda drinkar, åt god mat och delade på en efterrätt.

Hela kvällen var helt perfekt och vi hade så mycket att prata om.

Jag älskar oss.

Sen åkte vi hem till mig och felix sov över.

Morgonen efter gjorde jag iordning denna frukost till felix:

När vi äter frukost ihop unnar vi oss chokladflingor ibland.

Och nej jag har inte för mycket marmelad på mina mackor.

Jag älskar de dagar då man har vaknat upp med sin pojkvän.

Det blir en sorts glädje inuti hela dagen.

Nej nu ska jag snart åka hem till oskar.

Ha ett bra lov nu!

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig

Du är så fin! o så klumpig är du ju inte. jag räddade ju dej =D



älskar dej <3

du är så underbar!!! <3