Ett stenskott



Vi dansade i mitt vardagsrum
Du var glad
Jag var lycklig
Vi sjöng med i texten
Din närhet
Försoning
Vi såg varandra i ögonen
Det är då det är som skönast att le


Helgen började med utgång i fredags.
Sara, Karin, Molly, Jessica och jag.
Vi bestämde oss för att börja på Little Persia och sen gå till Knast.
På persien var det mysigt.
Jag gillar det stället.
Sen tog vi oss till norra bantorget och hittade adressen men där fanns inget Knast.
Bara en stängd dörr.
Klockan var då tjugo i tolv och jag var lite småsjuk och molly hade jobbat innan.
Jag kände för att åka hem - inte nödhitta något ställe som säkert skulle vara dåligt och ta inträde.
Efter mycket om och men åkte vi alla hem till molly och drack te.
Min röst försvann mer och mer ju senare det blev.
Men det var otroligt gott med te.
Och kallt ute.
Jag skulle upp åtta dagen efter - till jobbet.
Men trots att jag egentligen ville vara hemma tidigt och sova var jag kvar hos molly till tre.

Trött och ont i halsen jobbade jag i lördags och bjöd på mina muffinsar.
Jag blev dessutom totalmobbad för min svenska:
"Varsågod, ta en muffins"
En muffins.
Fredrik hade tagit fel på dag så det var jag anton och fredrik som var färgblandare.
Jag och fredrik skrattade extremt mycket åt detta muffins-problem.
En muffin ska det ju tydligen vara.
Jag grät så mycket jag skrattade, så roligt har jag nog aldrig haft förut.
Men själva muffinsarna (enligt mig en muffins, flera muffinsar) var väldigt populära.
Som kläddkaka i miniform.

Efteråt träffade jag min bror och åkte till mamma för att äta middag.
Felix var också med och efter det åkte han och jag hem till min pappa och kollade på tv.
Projekt runway och nip/tuck.
Och hör och häpna vi kunde enas om en chipspåse och en dippsås.
Eller vi sa att om den ena valde dipp fick den andra välja chips.
Dessutom köpte vi morötter.

Det blev en mysig kväll.
Vi låg nedbäddade i soffan med täcke hela kvällen och det behövdes verkligen.
Felix närhet och att ta det lugnt är det bästa jag vet.
Särskilt i en stressig vecka.

Idag var det sista dagen på jobbet.
Det var skönt att lämna helgjobbet.
Men det var sorgligt att lämna mina kollegor.
De är mina vänner liksom.
Anton blev väldigt ledsen och kramade mig lite för länge.
Men åh vad jag kommer sakna dom!
De har varit så snälla mot mig och vi har haft så roligt dom här åren.

Men på ett sätt var det skönt att bli fri.



i torsdags.

Nu börjar snart dagens avsnitt av projekt runway och min pojke kommer hit och hållre mig lite sällskap.
Sen ska jag lägga mig tidigt med Blonde för imorgon är det första gången på riktigt på Ica.
Önska mig lycka till!


I loved you like the stars above.




Kommentarer
Postat av: X

Lycka till!

2010-02-07 @ 21:30:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0