Madde.

Förlåt för så dålig uppdatering, jag ska bättra mig!

Det här är ju inte jobbigt, jag vet inte varför jag inte skriver.

Jag menar jag har ju rätt tråkigt här på datorn rätt ofta.

Nu kommer snart min fina Molly hit med chokladbiskvier.

Jag är lite småsjuk eller håller liksom på att bli.

Och nu är det verkligen inte läge!

Felix kommer hem på lördag och det blir första gången vi ses på en månad (!) och då kan jag ju inte vara sjuk.

Det ska bli underbart att ses igen.

Lite nervöst också.

Nu har jag haft en period då jag verkligen har njutit av min tristess.

Eller inte tristess.

Alltså bristen på saker att göra.

Det har varit skönt.

Träffa vänner, ta det lugnt och göra allting extra långsamt.

Läsa böcker, se filmer och träna.

Förra veckan tränade jag som en galning och det var väldigt skönt.

Denna vecka har jag jobbat på favoritpassen och sen blivit sjuk.

Men jag kommer komma tillbaka (intalar sig själv?).

Just nu känner jag mig, jag vet inte vad, kanske känslomässigt förvirrad.

Jag kan inte känna mitt hjärta än mindre min hjärna.

Jag lever lite som en robot och kan inte riktigt styra mig själv.

Eller är det kanske hjärtat som styr?

Nej det känns inte så.

Min kvinnliga intuition eller magkänsla säger att något är på tok.

Men nu börjar batteriet ta slut och jag är för lat för att hämta sladden.

Alltså en sträcka på mindre än två meter.