Madde.

Jag har rätt mycket att göra nu, med jobb och så menar jag.

Jag själv och många andra säger att det är bra för då går tiden snabbare.

Jag har funderat på det på sistens - varför ska tiden gå snabbt?

Vad är det där framme i tiden som jag vill nå?

Visst jag vill ju inte ha det dötrist och inte göra någonting.

Men det känns som om man nedvärderar nuet när man säger så.

Och bara lever i någon sorts framtidsdröm.

När man väl kommer dit så kommer allt vara underbart.

Men finns det någon sådan plats i framtiden?

Jag försöker helt enkelt ta vara på tiden nu mer.

Det är svårt, men jag försöker.

Idag har jag det så där dötrist.

Jag skulle ha jobbat som vikarie men fick inget uppdrag.

Eftersom jag trodde att jag skulle jobba så har jag ju inget annat planerat och behövde ju ändå vänta på ett samtal imorse.

Nu har jag liksom ingen ork att göra något och jag känner mig för sjuk för att gå och träna.

Eller jag är inte riktigt sjuk utan hostar lite och känner mig seg.

Om dom inte ringer idag om uppdrag imorgon klickar jag nog bort min tillgänglighet och tar en spa-dag istället.

Ikväll ska jag iväg till teatern och jobba några timmar.

Jag älskar jobbet på teatern!

Det är inte svårt men inte heller tråkigt.

Man åker liksom dit och softar.

Dricker lite kaffe, läser en bok, lär känna dom andra publikvärdarna och pratar med teaterbesökare.

Såklart jobbar man ju lite också men det är så kort och konsist.

Innan och i pausen.

Igår flyttade jag över till mamma.

Rätt skönt att byta förälder med två veckors mellanrum - man hinner precis tröttna på den ena och så träffar man den andra istället.

Det lät hemskt, men ni fattar.

Jag kom just på att jag glömde min locktång hos pappa och jag är så seg på att gå till den man inte bor hos.

Så nu kan jag inte göra så här:

Kanske inte finaste lockarna men bilden är tagen första gången jag använde den.

Nu har jag lärt mig några knep och fått in tekniken.

Åh, nu blev jag sugen på att locka håret.

Jag får väl ta och resa mig ur soffan och ta en promenad.

Men jag gör hellre det en annan dag.

Precis som Annika i Pippi Långstrump.