Madde.

And all you see is where else you could be when you're at home.
And out on the street are so many possibilities to not be alone.


Idag är det en vecka kvar till avslutningen.
Det ska verkligen bli skönt med sommarlov.
Men först har jag ett engelska tal och ett fysikprov.

Ibland blir jag rädd
Rädd för mig själv och för min omgivning.
För min framtid och mitt förflutna.
Ibland är jag lycklig.
Igår var inte en sån dag.
Det blev för mycket och jag grät.
Men det var en skön gråt som en suck av lättnad.
Trycket bara släppte och du torkade mina tårar.
Du kramade och sa vad jag behövde höra.
Ibland blir jag bara så rädd.

Det finns så mycket som jag inte vågar göra.
Jag vågar inte alltid ta telefonen och ringa den jag vill prata med eller den jag tänker på.
Jag skulle vilja skicka ett litet sms där det står att jag tänker på dig, bara sådär.
Men jag blir hindrad, det är ju kanske lite konstigt och creepy.
Det jag vill är att den personen ska veta att jag ändå spenderar väldigt mycket tid att tänka på den.
Varför säger jag det inte ?
Kommer den någonsin få veta det ?
Det är ju inte direkt någon annan som kommer berätta det.
Tankar, känslor och relationer.
Vad är det som säger att man har en relation ?
Känns det i hjärtat eller är det någonstans mittemellan två hjärtan.
Som en bro.
Men min bro kanske är längre än din.
Det kanske är broöppning eller så är din byggd åt ett annat håll.
Kan man alltid lita på sitt hjärta ?
Hur vet man att det inte är hjärnan ?
Ibland kanske det till och med är kroppen.
Min kropp behöver närhet.
En kram, en hand på en axel, att bara vara i samma rum.
När kroppen behöver den där närheten känner nog hjärnan av det.
Eller är det hjärtat som behöver slagen av ett annat ?
Hjärta hjärna kropp
Känslor tankar beröring
Utan de tre finns vi inte
Vi finns genom andra.
Jag finns och lever genom er