I want to write her name in the sky.






Det här är nog min favoritbild som jag själv har tagit.
Den innehåller så mycket lycka.
Och den är tagen på en plats som betyder så mycket för mig.
Hit brukade jag gå för att tänka, gråta, plugga, sola och umgås.
Men oftast var jag där själv.
För här är man mindre ensam.
Eftersom platsen betyder så mycket vågar jag inte säga var den finns.
Men om man kommer mig riktigt nära kanske jag kan berätta eller ta med er hit.
Nu är den tiden inte mogen.
Det här är en plats som förblir hemlig i mitt hjärta.

Nu när jag har flyttat kommer jag inte hit lika ofta och nu när jag är så upptagen har jag inte tid att känna mig ensam. Eller ensam känner jag mig ibland trots att jag har folk omkring mig.
Det är en konstig känsla som nästan är värre än tyst ensamhet.
För att citera Rose i Titanic så känns det som om att jag skriker at the top of my loungs and nobody even looks up. (ursäkta engelskan)

När det blir lite varmare ska jag gå dit igen, uppleva den där glädjen när solen går ner och ger en så många fina färger.
Jag ska gå dit och träffa mig själv.

På tal om Rose så kände jag mig som henne igår.
Jag och Felix gick på midnattsmässan i Västerledskyrkan på julaftonsnatten.
Då under psalmerna kände jag mig som henne, ni vet när Jack vill prata med henne.
(jaa jag har sett filmen vääldigt många gånger, gråter varje gång och hoppas att båten ska lyckas ta sig fram ändå)
Det var väldigt mysigt, men jag kanske inte riktigt var på helt rätt humör för kyrkan.
Men kusin Jocke var med och vi träffade Calle Svensson och Fredrik Eliasson.
På vägen hem råkade vi på Hanna och vad glad jag blev över att se henne!

Julaftonen spenderades med släkten, åt båda håll liksom.
Efter mässan bytte jag och pojkvännen julklappar.
Jag är nöjd med detta år julafton, skönt.

Jag har haft massa annat roligt för mig hittills på lovet men jag hinner inte lägga in bilder och berätta nu så det kanske blir ett "det här har jag gjort på lovet inlägg" när jag kommer hem.
Imorgon åker vi nämligen till Idre äntligen.
Det ska bli jätteroligt"
Men jag är lite nervös.

Nu borde jag nog lägga mig och försöka sova.
Jag har dock haft så hemska mardrömmar de senaste nätterna.
Om Felix och om något sorts uppdrag där jag gick balansgång medan någon beväpnad siktade på mig.
Usch!

Ha det bra och Gott nytt år om jag inte kan skriva i Idre!


You're the core of my heart.



Kommentarer
Postat av: Patrick Lef

YEY idre :D

2009-12-26 @ 22:13:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0