Madde.

Varför är allt så orättvist ?
Jag vet att man säger "allt är orättvist" med en lite positiv klang för att undivika negativa tankar om det.
Men jag är negativ.
Allt är orättvist.
Jag menar inte eller att allt borde vara rättvist, som typ lönerna på Cuba utan mer i skolan och i livet.
Åh jag orkar inte ens ta upp det.

I hate everything about you why do I love you ?

På fredag fyller jag år, varför är allt så komplicerat ?
Varför kan det inte vara bra och spontant ?

Allting känns så halvt nu, ingenting blir riktigt helt.
Jag känner mig som en grop.
Ett hål.
Som till synes verkar bottenlöst.
Hålet verkar fortfarande inte ha någon botten.
Jag har fallit länge.
Jag undrar om jag någonsin kommer att landa.
Det skulle göra ont.
Så ont.


I don't know what to do with myself.