Madde.

PÅ vägen hem från skolan.

Varför finns det inga kvoter för idioter?
Vi vill också vara med.
Kvinnor inkvoteras förstås.
Men du.
Du gör det svårt för mig.

Ibland när jag går in i matsalen slår det liksom till.
Min hjärna bestämmer sig för att inte äta maten.
Fil, soppa eller någon pastasallad brukar vara en lösning.
Men dagens soppa verkade sådär och det fanns ingen fil.
Hon som brukar hjälpa mig i cafeterian var inte heller där.
Jag vet att jag måste äta, att min kropp behöver energi.
Socker är därför en lösning.
Den är inte bra men jag får energi för en stund.
Min lunch: chokladsmet och mackor.

Men senare fick kroppen betala för hjärnans dumma beslut.
Jag började skaka och frysa men låtsades som om det inte hände.
På vägen hem ringde jag mormor och när vi la på kom en våg av känslor som ett regn.
Jag blev så känslosam.

Nu är jag hemma och ska äta riktigt mat.
Sen ska jag till gymmet.


Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå.