Roadtrippin'
Jag börjar med förra helgen - jag moa mickan erik och oskar åkte till eriks land i värmland.
Eller det började väl med att leena hade gjort ett svårt långt prov.
Tre timmar dvs två timmar över ordinarie skoltid fick man sitta.
Visst om hon hade sagt till innan.
Jag pluggade verkligen inte som om det vore ett tre timmars prov.
Dessutom hade jag haft spanska från åtta till tolv innan så jag var helt slut.
När alla var klara tog vi med vår packning och gick ut till bilen.
Vi äter godis och så kommer kenjoe - vi kastar till honom och han fångar flera gånger om och det var en sån härlig stämning. Det var verkligen fredagskänsla.
Så som det brukade vara i aba de flesta fredagarna.
Nästan den första i blackan.
Så sätter vi oss för något som erik säger ska ta tre timmar och vi har laddat upp med bra musik.
Fem timmar senare är vi framme men då handlade vi och åt i och för sig.
Vi hann även med att retas med varandra och det var så bra stämning.
Vi kom fram till en liten mysig stuga i skogen och vi laddade upp med film.
Into the wild.
Om ni inte har sett den så måste ni göra det, den är underbar!
Mickan moa och jag delade på en dubbelsäng och hade mysigt medan killarna sov i rummet bredvid.
På lördagen åt vi mickans goda scones som jag för övrigt bakade idag men de blev inte alls lika goda.
Vi spelade tp, promenerade, hade picnic vid vattnet, berättade verkliga berättelser ur hjärtat, kollade på sagan om ringen, kollade på solnedgången, åt middag vid elva, myste ännu mera och ville inte att helgen skulle ta slut.
Vi kom verkligen varandra närmre.
Tack för en underbar helg!
När jag kom hem på söndagen jobbade jag och pappa var snäll och hämtade mig. Det kändes väldigt ensamt när jag gick och la mig. Från att sova tre i samma säng till att bara vara en. Åh vad vi hade mysigt - en helg med många kramar.
På måndagen var jag och Molly på bio och såg En kärlekshistoria.
Den var verkligen svensk och vacker.
Sedan var det dags att plugga till g-prov om EU.
7 av 10 behövde man och jag hoppas verkligen att jag klarade det.
Sen var det jobb och skiva.
Efter en liten incident med vakterna kom jag tillslut in och det var bra drag.
Onsdagen var en jobbig men samtidigt väldigt fin dag.
Nu är det torsdag och idag har jag sovit läng, pluggat och jobbat.
Imorgon ska jag försöka hitta en studentklänning.
I now walk into the wild.
Snälla, stanna.
Tiden går alldeles för fort nu.
Jag är en vanemänniska.
Jag är väldigt konservativ när det gäller mitt eget liv och traditionerna i det.
Det är trygghet för mig.
Jag gillar inte alls när det går så här fort.
Om en månad och några dagar står vi där - klara med gymnasiet.
Fatta att jag som mentalt säkert har stannat i ettan och tänker på studenten som en avlägsen plats.
Lite som tillståndet nirvana.
Idag kom mina skor jag hade beställt till studenten.
Min studentmössa hänger framme på hyllan.
Ständigt blir jag påmind men min selektiva tillvaro har inte tagit in detta ännu.
Jag kommer inte gå i blackan längre.
Jag kommer inte tillhöra något.
I USA är det något av det viktigaste.
Jag väljer att inte tänka på det för då inser jag hur mycket jag kommer sakna det och det ger mig ångest.
Ångest i sin tur kan påverka det fysiska tillståndet.
Jag vill att allt ska vara som förut.
Som förra våren då vi satt ute varje lunch.
Utan några jobbiga tankar om framtiden.
Nu vet man inte var alla kommer ta vägen.
Det enda jag vet är att vi inte kommer sitta där ute på bänkarna i solen något mer efter den 9 juni.
I alla fall inte som elever tillsammans i blackan.
De här åren har gått så fort.
Jag önskar att jag hade kommit er närmre och att vi inte tappar varandra.
Mest av allt önskar vanemänniskan i mig att allt bara ska vara som vanligt.
Som vanligt
Tiden går men jag står helt stilla.
Blickar tillbaka men vågar inte vända blicken framåt.
Jag är rädd för framtiden.
Vad ska det bli av mig?
Kommer jag bli ensam?
Samtidigt finns det delar av mig som bara vill att det ska ta slut så att jag får ta det lugnt i ett år utan större ansträngning.
Då ska jag göra sånt som jag inte har hunnit.
Jag ska göra saker som jag vill göra.
Som jag har velat göra.
Ironin är väl den att när jag väl får tid att göra det jag vill och är fri kommer jag att drömma mig tillbaka till dagarna i blackan.
Nu på slutet när alla är trötta efter gårdagens skiva men ändå måste plugga och prestera.
Nu när det börjar bli varmt och vi kan sitta ute och äta glass.
Jag kommer antagligen sakna det höga tempot.
Jag är en människa som behöver utmaningar och behöver tänka.
Annars känner jag mig värdelös.
Men just nu är det bara för mycket.
Kan vi inte pausa nu?
Stenskott.
Caught by the river
Jag förstår verkligen inte hur jag ska klar av de veckor som är kvar:
Biologiprov (stort)
Spanska nationella - hör, skriv och läs
G-prov om EU
Religionsprov
Spanska nationella - prata
Fysik B nationella
Matte E nationella
Psykologi B fördjupningsarbete
Biologirapport (den viktigaste)
Jag vill bara tillägga att alla dessa ska vara avklarade innan den 31 maj och att under tiden är det många skivor och jobb som ska hinnas med.
Dessutom vill jag ju ha ett riktigt liv också.
Men det kan jag antagligen bara drömma om..
Ikväll är det skiva igen. Nv3b med tema tv-spel.
Jag tänkte ha på mig denna kreation:
Pacman
Skiva
Klockan är alldeles för mycket och jag borde verkligen sova nu.
Men jag hittade denna bild från igår:
Felix och Madde aka Jokern och Bubblan (Power Puff Pingla)
Stay the night
Jag gick in i den nya veckan med tanken "det här ska bli en bra vecka, bättre än den förra i alla fall".
Måndag.
Moa och Mickan var tillbaka i skolan och hjälp vad jag hade saknat dom.
I kontrast till förra veckan var det här en alldeles underbar skoldag.
Efter skolan satte jag mig på café fix mitt emot mitt jobb och pluggade fysik.
Men mest lyssnade jag på de som satt näras samtal.
Sen var det dags att jobba och vi var en kort.
Därför blev det väldigt stressigt.
Efter åtta är vi bara två i kassan och en jour (huvudansvarig som ej sitter i kassan).
Men nu var det alltså bara jag i kassan.
Jouren Sara bad mig fronta mejeriet.
Hon fick sitta och jag fick äntligen sträcka lite på benen.
Men samtidigt som jag ska skynda mig och fronta hela mejeriet så frågar en man om extrapriset på falukorv.
Eftersom jag är ny och nästan bara sitter i kassan så vet jag ju inte var allt ligger i butiken.
Så jag börjar leta efter falukorven och på vägen frågar en man "Where do you have powder milk?"
Pudermjölk?
Jag vet inte ens vad det är för något och ber honom fråga Sara men det hade han redan gjort.
Han ville att jag skulle leta eftersom de inte kunde läsa svenska.
Jag vet ju inte ens hur pulvermjölk ser ut, alltså förpackningen men till slut hittar jag en.
Han nöjer sig inte utan vill veta om den är low fat, det vet väl inte jag men jag försöker se om det står något på den och efter mycket om och men läser jag fettfri och han är äntligen nöjd.
Falukorven hittade jag och direkt efter det kommer det fram en tjej och frågar om det finns mer butiksgräddade ciabatta. Klockan är halv tio och jag säger att vi inte bakar mer för dagen men hon propsar på att hon kan ta dom ogräddade.
Jaha, då får jag springa till kassan och fråga var vi ens förvarar vårt obakta bröd men till slut hittar jag det också.
Tiden rullar iväg och jag har inte rört mejeriet.
Jag frontar dåligt, tar bara en och ställer längst fram och springer till kassan.
När jag precis har satt mig behövde jag snyta mig.
Och jag som trodde att det inte kunde bli värre men då fick jag näsblod.
Näsduken blev helt röd och jag försökte dölja detta för kunderna.
För vem vill handla av någon som blöder näsblod?
Ingen kan byta av mig för nu måste sara börja låsa och stänga.
I en kvart sitter jag där och försöker låtsas som om jag mår hur bra som helst.
Det slutar ju inte blöda heller men jag tror jag dolde det rätt bra.
När jag äntligen kommer hem kastar jag mig i sängen men kan såklart inte somna.
Tisdag.
Inte lika underbar dag i skolan men ändå rätt så bra.
Efter skolan åker jag hem i hopp om att hinna plugga fysik men jag börjar med min utklädnad så att jag hinner det i alla fall, så kan jag ju plugga när det är klart.
Men jag blev klar precis när jag skulle gå.
Jag flätade håret och klädde mig som Pippi och mötte Molly för att åka till filmhuset.
Vi såg Flickorna i Rochefort.
En fransk film från 1967 med sång, dans och pastellfärger.
Efter det åker vi till Bönor och bakat och äter varsin lasagne och pratar om framtiden.
Men mest om vår underbara tid tillsammans innan gymnasiet.
Madde och Molly i aba.
Kan det bli bättre?
Sen mötte jag upp Calle och Johan och åkte till Erik och Oskars skiva.
Nu ska jag på skiva igen.
Nv3d + Gurra K.
Hjältar och skurkar.
Nyss var felix här och jag sminkade honom som jokern.
Mickan, Moa och jag ska föreställa Power Puff Pinglorna men vi kommer likna fjortisar mer.
Tagga!
Imorgon är det fysikprov, biologi och sen jobb igen.
På fredag vill jag skippa valborg och vara inne och kolla på film.
Ses vi ikväll?
En dag till
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som den här veckan.
Det är ingen som bryr sig.
Ingen
Jag hade kunnat säga vad som helst men ni hade fortfarande sett lika likgiltigt på mig.
Jag har ringt men inte fått svar.
Inte heller blivit tillbakaringd.
Denna gång tänker jag inte ens tänka: "Vad har jag gjort för fel?"
För jag vet att felet ligger inte i mig.
Mitt hjärta värker.
Hon var väl kärleken
Han var i mitten av en Hurricane
Det ingen ser
Nu har jag just kommit hem från den årliga retoriktävlingen och dess final.
Det har varit väldigt tufft att sitta i juryn då man måste tänka bort sina tankar och känslor om personen och verkligen bedöma talet och retoriken.
Dessutom tycker jag, som alltid vill vara så många som möjligt till lags, att det blir jobbigt om folk tycker att man gjorde fel.
Men men nu sitter jag här och äter Anthon Berg Strawberry in Champagne och jag måste erkänna att de kanske inte är så supergoda men alltid är det något. Eller förresten så blir det godare för varje bit.
Jag önskar att vissa kunde ha mer förståelse för att man har en dålig dag i skolan.
Att man inte orkar vara på topp och man blir lätt irriterad och arg.
För det är lättare att vara arg än att vara ledsen.
I alla fall i skolan.
Pressen från vänner när det är dags för att tagga inför något orkar jag inte riktigt med.
Jag är inte taggad.
Jag kanske försöker men mitt hjärta vill inte.
Ingen vet vad jag känner just nu.
Det är vad som finns i mitt hjärta som ingen ser.
Jag fyllde förresten år på lovet och vill tacka för alla finfina presenter!
Jag är väldigt nöjd med middagen jag hade för de allra närmsta gamla vännerna och middagen med gänget i klassen.
Den här stora fina rosen fick jag av Molly.
Rosor är så fina.
Men det är så sorgligt när de börjar vissna för de ser verkligen deppiga ut.
Just den här var pigg i en vecka faktiskt tills jag skulle byta förälder och slapp därför se vissenheten.
Det här fina paketet fick jag av min pojkvän.
Jag fick även en brunch på Nacka Strand Yacht Club.
Det var soligt, gott och hur mysigt som helst.
Paketet innehöll ett par Calvin Klein pyjamasbyxor.
Men dom tänker jag inte visa för jag tycker att det man sover i är något väldigt privat.
Det är något som bara ens närmaste får se.
Alltså de som man sover över med.
Men det var en väldigt mysig present - jag brukar ju alltid låna hans, så nu har jag ett par egna.
Hiding the tears in my eyes
Comeback
Jag tror att jag är tillbaka här på bloggen nu.
Jag blev bara så sugen på att skriva igen.
Idag är det söndag och jag har fula underbyxor på mig men det får man på söndagar.
Det sköna med söndagar är att ingen har några förväntningar på en.
Man får åka till jobbet i mjukisar och man får vara osminkad.
Allt det utan en bättre anledning än att det är söndag och det gillar jag.
En nationell slappdag helt enkelt.
För mig är alla dagar numera slappdagar.
Kanske inte fysiskt - jag har mycket att göra men mentalt går det väldigt långsamt.
Jag vill bara att allt ska gå i slow motion för det gör jag.
Idag satt jag mamma och pappa och fikade.
För er som inte vet så är mina föräldrar skilda sen ett år tillbaka och därför är det sällsynt.
Men det gick väldigt bra, vi pratade om min student och det blev inget bråk - inte ens dålig stämning någon gång.
Sen vill jag passa på att tacka mina underbara vänner för ert stöd.
Ni har verkligen varit underbara.
Jag tänker på dig
Orättvisa
Som ni märker har jag tagit en bloggpaus.
Jag kommer tillbaka när det känns bättre.
Torsdag
Jag har försökt njuta lite av solen de senaste dagarna.
Mest sitter jag likt en robot och inte tänker och inte gör något.
MTV har stått på men jag har inte tittat då jag suttit där i soffan.
Det finns så mycket viktigare saker.
Varför måste det vara så orättvist?
Varför?
Jag vet inte om jag orkar mer.
Men på lördag ska jag träffa karin sara och hanna.
Det ser jag verkligen framemot.
Jag behöver er.
Det var så mörkt, den kvällen jag gick hem.
The blackest of rooms
Det känns som om tiden har stannat.
Ingenting känns värt det.
Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort tidigare.
Jag satt på min balkong i solen med en filt och en kopp kaffe och läste bibeln.
Det sistnämnda är det nya.
Och lång tid tar det.
Jag har nu läst i två timmar men är ändå inte klar med lukasevangeliet.
Nu ska jag snar iväg till jobbet.
Men mitt hjärta är någon helt annanstans.
Just our hands clasped so tight
Waiting for the hint of a spark
Får jag lov till en sista dans med dig?
Jag hann inte skriva igår.
Gissa vad jag gjorde?
Jo jag låg i soffan från tre till sex utan att gå längre än för att hämta lite godis.
Det är lite jobbigt att eftermiddagarna är fulla av program jag gillar.
Sex and the City
Top Model
The Hills
The City
Dessutom är det så ytliga program att jag blir lite orolig för mig själv.
Tänk om jag omedvetet blir väldigt påverkad och kommer se ut som Heidi en dag.
Usch, hemska tanke.
Och sen blir det ju inte bättre när jag vid datorn läser massa ytliga bloggar.
Det kommer sluta illa för mig.
Min bild kommer bli helt vriden.
Men jag hoppas att jag lyckas behålla mitt sunda förnuft och inte ser ut som Kissie om några år. Stoppa mig om ni ser någon sådan förändring.
För jag gillar verkligen att ägna mig åt dessa ytliga medier.
Det är ju så roligt.
Men det kan ibland bli tråkigt nu när jag tänker på det.
När det helt saknar djup.
Jag saknar tiden då jag tänkte mycket djupa tankar och skrev i privata små böcker.
Jag saknar alla djupa och svåra filmer.
Men jag har det väldigt roligt nu så det är nog värt det.
Djupt är ofta synonymt med deppigt och jag orkar inte vara deppig nu.
Det är så mycket runt omkring mig som är hemskt just nu.
Men jag orkar inte tänka på det.
Jag orkar inte berätta det.
Jag vill bara gråta.
Men det var faktiskt längesen jag grät på riktigt.
Alltså inte till en film för det händer rätt ofta.
Igår såg jag Finding Neverland och där har vi en film jag gråter till - varje gång.
Pojken som är så söt och när han gråter går mitt hjärta itu.
Jag tänkte bjuda på de få bilder jag tog uppe i Dalarna.
Felix och sin bror Jonas.
Snöhögen var minst tre gånger så stor från början.
Det var jobbigt men med snöslungan gick det fort.
Men jag använde bara spade och mina armar dog.
Det var soligt och underbart.
Nitton plus i solen.
Vi grävde en grop och satte oss och myste i solen ett tag.
Det är så härligt att vara ute så mycket.
Det är man sällan här hemma i stockholm.
Två hästar och ett litet föl.
Överallt stod det hästar och jag känner ändå en kärlek till dessa djur.
Jag har börjat sakna det.
Jag red ändå i sex år.
Hästar är fina djur.
Nej nu är det sent och jag borde sova.
Men tänkte slipa lite på projektet och göra spanskaläxan först.
That's why you're beautiful.
Fem över halv
Jag vet, det var länge sen sist.
Jag har både tagit det lugnt och haft fullt upp som ursäkt.
Slutet av lovet spenderade jag med pojkvännen uppe i dalarna, närmare bestämt en liten by utanför rättvik.
Vi njöt av solen, åkte skoter och spelade spel bland annat.
Jag skriver förhoppningsvis mer imorgon.
Nu har jag nyss kommit hem från bandymatcherna.
Resultatet spelar inte så stor roll för mig.
Det viktiga är lagkänslan, roligt spel och att röra på sig.
Jag gjorde mål idag!
Vad skönt det var.
Nu tänkte jag kolla på projekt runway.
Jag vet att jag borde sova.
Men jag är inte så sugen på det.
Det här kommer antagligen bli en ond cirkel med senare och senare nätter.
Men som tur är har vi sovmorgon på torsdag.
Idag fick jag höra en riktigt dålig nyhet.
Det gjorde verkligen ont i hjärtat.
Och jag tänkte på att det verkligen gjorde ont där hjärtat faktiskt sitter.
Det strålade ut och smärtade.
Tårarna brände och sen la vi på.
Jag vill ha sommar.
Nu.
Visst känns det fint nu Hurricane?
Jag har börjat lyssna på Håkan igen.
Jag sitter och funderar på hans texter.
Jag undrar hur mycket som är sant och verkligen självupplevt och vad som är bildligt liksom.
Texterna är mycket fina.
Om man inte gillar hans musik eller sångröst kan man ju läsa hans texter lite som poesi.
De berör verkligen.
Ungdomskärlek som inte alltid är så lyckad.
När jag lyssnar på Håkan tänker jag på alla dessa sommarkvällar vi har sett honom på Gröna Lund.
Ni och vi är så fina, trots att vädret inte alltid har varit med oss.
Det är så underbart att stå där och sjunga och dansa med er.
Bara ta någons hand och se varandra i ögonen och verkligen känna att det här är på riktigt.
Vi är så goda vänner.
På tal om er så hade vi väldigt mysigt igår.
Jag åt middag hemma hos jessica med karin och vi åt en jättegod linssoppa enligt jessicas egna recept.
Jag blir så imponerad av dom som kan hitta på mat liksom.
Sara kom och vi åt daimglass, varma bär och choklad.
Vi kollade på the game, en jättebra gammalfilm med michael douglas och sean penn.
Den var gåtfull och spännande, den är mitt filmtips just nu.
Innan jag träffade tjejerna var jag inne i staden hela dagen med min pojke.
Vi åt frukost på Ritorno i Vasastan och sedan gick vi i butiker och kollade utbudet.
Förut hade vi koll på alla märken och kollektioner och liksom gick där och bara väntade på att något nytt skulle komma in.
Numera hinner vi aldrig in till stan så vi tog vara på denna lediga dag och gick och kollade.
Jag hittade ingenting som riktigt föll mig i smaken.
Men jag köpte en vit blus bara för att komma hem med något.
Och vi fikade på biblioteksgatan.
Jag tog såklart paj och massor av vaniljsås medan felix var nyttig och tog en macka.
Jag måste tillägga att jag drack coca cola och han vatten också.
Men äh det ska väl finnas lite att ta i ?
Innan det på lovet har jag gymmat två gånger.
Det var verkligen skönt att komma dit och jag ska försöka komma mig iväg imorgon också.
Det vore skönt att komma i form igen.
Jag mår som allra bäst när jag tränar regelbundet.
Jag blir gladare och allt blir bättre känns det som.
Självförtroendet, sömnen, kosten och välbefinnandet.
I lördags åt jag en mysig middag hemma hos Oskar.
Det var Moa, Erik, Calle, Johannes och Oskar.
Vi lagade en god kycklingsallad och pratade och skrattade.
Vi är så bra på att äta, alltså vi har alltid så himla roligt.
Jag hoppas verkligen att vi fortsätter med det här för vi är ett bra gäng.
Shutter Island helgen efter lovet?
Nu sitter jag här, nyklippt och otroligt sötsugen.
Synd att inte min söta felix är här.
Idag har gjort lite nytta, jag har skrivit på biologirapporten och jag tror att jag fattar (efter att ha googlat på cellmembranens selektiva permeabilitet).
Dessutom har jag och felix räknat matte i några timmar tidigare idag.
Imorgon åker vi iväg och det ska bli skönt att åka tåg.
Det är väldigt avslappnande och skönt.
Här en morgon tog jag en långfrukost med bara mig själv och min bok (fortfarande Blonde).
Jag bryggde en kanna te, rostade mackor och hällde upp yoghurten.
Sen satt jag där i alla fall över en timme och det är verkligen vardagslyx.
Det borde kanske bli mitt mellannamn så ofta jag säger det - vardagslyx.
Men det är väldigt viktigt för mig.
Nej nu ska jag ringa och höra vad filuren gör och sen ska jag tända lite ljus och krypa ner i sängen och läsa.
Eller om jag kanske ska kolla på något ytligt program på någon playkanal.
Det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort.
Visst känns det fint att vara vid liv?
Jag vill börja med att berätta om den tjugofjärde.
Dagen började med att sl.se sa att allt fungerade osm vanligt på gröna linjen.
Jag hade gått upp tidigare för att hinna åka ersättningsbuss men tog det då lugnt istället.
Sen när jag går står det hässelby str. 3 min men plötsligt ger folk upp och går.
Jag förstår ingenting.
Spärrkillen säger att det inte kommer några tunnelbanor och att ersättningsbussarna just är beställda.
Alla ersättningsbussar flyttades till röda linjen denna dag eftersom det var bra innan.
Då står jag där vid vägen och ingen buss kommer.
Pappa säger att jag borde gå.
Jag tänker att det blev en dålig start på denna fina dag.
Men så stannar en bil och frågar om någon ska till blackeberg.
Det var en kvinna som jobbar i kansliet på skolan och jag och två tjejer till hoppade in.
Den goda gärningen gottgjorde morgonens besvär.
Sl ska föressten ge ersättning för allt detta strul i form av presentkort (?) och sänkta priser.
I skolan flöt dagen på som vanligt och klockan fyra var jag på ett möte med rektorn, pernilla, lars och jaconelli.
Retorikjuryn.
Det var roligt men det drog ut på tiden, jag skulle ju som sagt iväg med felix.
När jag kommer ner till skåpet märker jag att min nyckel är borta.
Jag letar där jag har varit och rektorn låste upp så jag kunde leta i matsalen.
De fanns ingen vaktis kvar som kunde hjälpa mig och jag kunde ju inte gå hem utan jacka.
Allt kändes hopplöst och jag skulle ju fira med min pojkvän.
Jag gled ner på golvet mot skåpet och grät förtvivlat i min ensamhet.
Hur kunde jag vara så klantig?
Och varför just denna dag?
Felix har min extranyckel och kom dit efter ett tag och räddade mig från min klantighet.
Det visade sig sedan att jag 'bara' hade glömt nyckeln i låset och att elin hade tagit hem den.
Att hon inte kunde sagt det direkt, det hade liksom räddat min dag.
Väl hemma hos felix gjorde jag mig fin och vi skippade gondolen eftersom allt blev så sent och tunnelbanan inte var att lita på.
Vapiano på stureplan var riktigt mysigt.
Vi drack goda drinkar, åt god mat och delade på en efterrätt.
Hela kvällen var helt perfekt och vi hade så mycket att prata om.
Jag älskar oss.
Sen åkte vi hem till mig och felix sov över.
Morgonen efter gjorde jag iordning denna frukost till felix:
När vi äter frukost ihop unnar vi oss chokladflingor ibland.
Och nej jag har inte för mycket marmelad på mina mackor.
Jag älskar de dagar då man har vaknat upp med sin pojkvän.
Det blir en sorts glädje inuti hela dagen.
Nej nu ska jag snart åka hem till oskar.
Ha ett bra lov nu!
Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
24 februari
Idag är det den 24 februari och det är den bästa dagen i mitt liv.
Det var då för tre år som sen jag blev ihop med min underbara pojkvän.
Jag älskar honom så mycket och han gör mig lycklig.
Tre år.
Jag är så glad att det är vi.
Tänk vad mycket vi har hunnit med dessa år.
Han är min bästa vän, han känner mig bättre än vad jag själv gör.
Dagen firar vi med drink efter skolan på Gondolen och middag på Vapiano Stureplan.
Jag har längtat så mycket efter den här dagen.
En kväll för bara mig och Felix utan plugg och andra krav.
Jag är så lycklig!
Sann kärleksglädje.
Jag älskar dig
Försonad med min karaktär.
Vem är jag ?
Jag som individ.
Jag i en grupp.
Jag lever mitt liv genom andra.
Utan er skulle jag inte vara någon.
Utan andra skulle mitt liv ta slut.
Jag skissade just upp min framtid i min lila bok.
Min framtid?
Det är er framtid eftersom jag vill dela den med er.
Framtiden gör ingen nytta utan er.
Jag undrar när jag lever bara för mig ?
Gör man någonsin det ?
Och vad händer om ni inte finns kvar ?
Jag lever på gränsen just nu känns det som.
Jag väger allt i livets våg och undrar vad som är värt det.
Vad man ska prioritera.
Just nu vill jag prioritera mina broar till andra människor.
Det är genom er jag lever.
Jag vill hinna vara med min pojkvän och inte behöva skiljas åt och missförstå varandra.
Jag vill träffa de som bor i mitt hjärta.
Men trots att de bor där blir det av alldeles för sällan.
Och vissa vet nog inte att de bor där.
Jag hatar att jag älskar dig för jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Mitt hjärta är ditt att förstöra.
Jag vill leva för mig.
I nuet.
Jag vill vakna upp ur denna mardröm.
Mina känslor är så starka.
Jag lever bara för och utav mina känslor.
Det är du, ni som styr mina känslor.
Styr mitt liv.
Jag vill inte svika mig själv men framför allt inte dig.
Jag vill inte säga det till dig.
Jag vågar inte.
Jag vet inte varför.
Jag visste inte då.
Just nu vill jag gå till min favoritplats.
Sitta där och se ut över vattnet och fälten och livet.
Jag vill vara där själv, med er och med dig.
Jag har många hemligheter.
Mest fina hemligheter som jag delar men andra som jag inte vill säga till någon.
Texten till Nu kan du få mig så lätt betyder så mycket för mig.
Jag brister många gånger i gråt när jag hör den.
Jag känner mig hemma i den och texten är så rätt.
Den låten är min.
Jag förstår inte vad jag håller på med.
Det känns som om mina värderingar inte är riktigt rätt.
Jag påverkas så lätt av andras åsikter och vad de tycker att jag borde göra.
Det är svårt att lyssna på mitt hjärta när det är just där ni finns.
Jag undrar verkligen vad det kommer bli av mig.
Jag går omkring i mitt pompeji.
Ta mig till sommar
Igår satt jag och drömde mig bort.
Jag vill att det ska bli sommar och varmt.
Jag vill köpa nya kläder.
Jag hittade en del snygga saker som jag satte ihop till ett litet collage.
Ha en bra helg nu, jag ska ta det lugnt och försöka bli frisk.
För kärlekens skull
Tengo tos
Igår gick jag och la mig tidigt, typ vid nio.
Men inte kunde väl jag somna för det.
Jag fick världens hostattack.
Jag var så trött i hela kroppen och somnade nästan mellan hostningarna.
Usch vad jag hatar att hosta.
Hata är ett starkt ord (säger karins pappa) men det är ju inte direkt mysigt att hosta.
Det kommer ju så olägligt också.
Under psykologilektionen var det hysteriskt ochjag gissar att hela gruppen irriterade sig på det.
Det hade jag garanterat gjort.
Jag fick t.o.m. springa ut i korridoren ett tag för att det var så jobbigt.
Jag som tänkte gå till gymmet imorgon.
Jag saknar gymmet.
Det gör jag alltid när jag är sjuk och inte kan gå dit.
Och när jag har så fullt upp att det inte finns tid.
Men när jag har tid så är jag inte direkt lika sugen.
Ödets ironi?
Jag jobbar vidare på Ica i alla fall och det flyter på.
Det blir sällan långtråkigt och det är ett rätt skönt jobb.
Dessutom är det roligt att jobba med lite jämnåriga och följa varandras liv lite.
"Hur gick det på provet?"
Frågor som är alldeles vardagliga värmer ändå på jobbet.
På mitt förra jobb var det inte så mycket snack om vad man brukade göra på vardagarna och det var inte direkt någon som brydde sig om ens vardagsliv i skolan och hur det gick.
Men på ica är vi liksom alla lite i samma båt och förstår varandra med pluggångest.
Något som de flesta vuxna verkar ha glömt bort eller aldrig upplevt.
På tal om skolan så är äntligen fysikprovet över!
Jag pluggade konstant i två veckor kändes det som.
Varje stund jag inte jobbade eller var i skolan satt jag där med böckerna.
TRÅKIGT
Nu efteråt sitter jag istället med datorn, en bok eller en tidning.
Jag köpte den engelska marsupplagan av Elle som är på hela 370 sidor!
Dessutom överraskade jag min pojke med ett nummer av M3.
Jag ägnade mig åt min tidning igårkväll.
Tidningar är för mig vardagslyx.
Även att lägga sig tidigt med en god bok.
Jag hinner det så sällan.
Det finns alltid så många andra måsten.
Och ens egna behov kommer inte alltid först.
De är väl egentligen de behoven som borde stå högst upp på listan.
Snart kommer felix över och vi ska plugga ikapp matten som vi ligger efter i.
Jag skulle kunna göra en jättelång lista på saker jag hellre skulle göra.
Men man "måste" och "borde" väl.
Nu i helgen är jag helt ledig.
Jag har jobbat de senaste fyra helgerna och mer därtill i veckorna.
Så det ska verkligen bli skönt att sova utan väntan på en väckarklocka.
Jag kommer säkert ändå ställa en klocka på grund av mitt stora kontrollbehov.
Det är en dålig sida hos mig att jag alltid måste planera in i detalj.
Det är ändå oftast de spontana sakerna som är bäst.
Jag får se till att bättra mig och vara lite spontan i helgen och försöka ta det lugnt.
Lost
Alla hjärtan
Idag är det alla hjärtans och det ska inte få obemärkt förbi trots att jag jobbar och att det är fysik b.
Min underbara pojkvän kommer över vid tolv för en mysig lunch.
Vi tänkte göra hjärtformade amerikanska pannkakor och kanske lite ägg och bacon.
Helgen har trots fysikångest varit rätt så skön.
I fredags tog jag och felix bilen till landet där vi tände en brasa och hade hur mysigt som helst.
Bara han och jag och lugnet utanför stockholm.
Jag behövde verkligen komma bort.
Vi lagade en god middag: brie-avokado-sallad med kyckling.
Sen avslutade vi med kakor och Ben & Jerrys Cookie Dough.
Jag orkar inte sätta mig med fysikböckerna nu.
Jag vet inte ens vad jag borde plugga.
Allt jag vet är att jag borde.
Men det får väl bli lite sammanfattningar eller något.
Det är så himla mycket bara..
Det ska bli så himla skönt när det är över!
Då vill jag träffa vänner.
Dessa två veckor har varit hemska.
Fysik varje dag..
Love forever, love is free.